– Lucia sprider ju ljus och glädje. Hon är en stark symbol för mig och gör alla lyckliga, säger Jacintha Damström. Foto: Karl Vilhjalmsson

Luciakandidat 8: Jacintha Damström

Helsingforsflickan Jacintha Damström är inte rädd för att prova på det mesta. Hon sysslar med akrobatik, paddling och musik. – Att bli förlamad är min största rädsla.

Har du varit lucia tidigare?
– Ja, två gånger, på dagis och som Steinerskolans lucia när jag gick i gymnasiet.

Vad drömmer du om?
– Om en värld där det materiella inte spelar en så stor roll. Om att man i stället för att jobba mycket och må dåligt av stress kunde koppla av och nöja sig med mindre; Att man kunde ägna sin tid åt det som man tycker är viktigt i livet.

Vad är du rädd för?
– Att bli förlamad är min största rädsla, eller att skada mig så att jag varken kan musicera eller röra på mig.

Vilket är ditt motto i livet?
– Carpe diem!

Ditt favoritställe i världen?
– Ute på sommarstället i skärgården. Där finns alla trevliga minnen och där kan jag koppla av. Där brukar jag också paddla.

Vad skulle du aldrig kunna jobba med?
– Mina kompisar säger att jag är en sådan som vågar prova på det mesta, så vad kunde det vara …? Politiken kanske. Jag är ganska dålig på politik.

Om det börjar brinna hemma, vad är det första du räddar?
– Min tvärflöjt. Den är värdefull på många sätt.

Ditt favoritsmycke?
– Jag tycker om både halsband och armband, men om jag måste välja så säger jag en g-klav som jag brukar bära om halsen.

Vad lyssnar du på?
– Allt, det beror på humöret. Men eftersom jag studerar flöjt och dagarna ofta är fyllda av musik så tycker jag också mycket om tystnaden.

LUCIA 8
Jacintha Damström
  • Ålder: 20 år.
    Familj: Mamma, pappa, storasyster Cecilia.
  • Hemort: Helsingfors.
  • Gör: Studerar flöjt på solistavdelningen vid Sibelius-Akademin.
  • Musikintresse: Spelar piano och flöjt, studerar klassisk sång och sjunger i en kyrkokör.
  • Anmäld av: Chefen vid Dance-team International och en kompis som är kantor.

Historisk person du beundrar?
– Det var svårt … Hur historisk måste det vara? Någon som är död? Då säger jag min morfar Friedrich Sannemann som kom från Tyskland. Han var ensamstående pappa, överlevde kriget, kämpade för mänskliga rättigheter och dömdes därför under Hitlertiden. Han flydde hit, började från noll och var konstnär. Han var en fantastisk person!

Talang du önskar att du hade?
– Jag skulle gärna vara ännu vigare. Det skulle jag ha stor nytta av när jag undervisar i akrobatik vid Cirkus Helsinki eller sysslar med dansteater. Jag kommer visserligen ner i spagat men helt lätt är det inte.

Dina bästa sidor?
– Jag är glad, energisk och lojal.

… och sämsta?
– Jag har så mycket på gång att jag kan vara rätt glömsk och lite borttappad ibland.

Det vackraste ordet på svenska?
– Skärgård ger mig en fin bild i huvudet.

Äter helst?
– Jag säger ugnsbakad lax med nypotatis. Jag har inte ätit rött kött på mer än tio år.

Hur föreställer du dig ditt liv om tio år?
– Jag hoppas att jag arbetar som konstnär, att jag uppträder, undervisar och spelar i orkester. Jag vill också ha familj så frågan är närmast hur jag kommer att kunna kombinera allt detta. Hur gör man?

Hur tänker du om årets insamlingstema ofrivillig ensamhet bland äldre?
– Jag tycker det är fantastiskt att årets insamling går till de äldre. De har gjort så otroligt mycket för oss, vår generation, och förtjänar mycket bättre service. Men i dagens hektiska samhälle tycks ingen ha tid för dem och de lämnas ofta utanför.