Luciakandidat 4: ”Allt löser sig …förr eller senare”

Åländska abiturienten Sophie Nylund är rädd för fåglar och fiskar men trivs ändå bäst på holmen i Föglö. Till hennes bästa egenskaper hör en omtänksam och positiv livssyn. – Förlåt är det vackraste ord jag vet för det är så starkt och svårt att säga ibland.

Har du varit lucia tidigare?
– Jo, första gången var på sjätte klassen och samma år var jag Jomala församlings lucia. Tredje gången var jag lucia på gymnasiets första klass.
Vad drömmer du om?
– Det är väl att få ett bra liv. Jag har ingen stor dröm.
Vad är du rädd för?
– Fåglar, höjder och fiskar. Jag simmar nog i havet men någon annan får kliva i först och skrämma bort fiskarna, ha haa.
Vilket är ditt motto i livet?
– Jag brukar säga att allting löser sig förr eller senare på ett eller annat sätt.
Ditt favoritställe i världen?
– Sommarstugan på Föglö. Där kan jag komma bort från vardagen och koppla loss.
Vad skulle du aldrig kunna jobba med?
– Det skulle vara ett kontorsjobb, att bara sitta vid en dator hela dagen skulle jag nog inte klara av.
Om det börjar brinna hemma, vad är det första du räddar?
– Min dator! Utan tvekan. Det finns så mycket bilder och viktiga minnen på den.
Ditt favoritsmycke?
– Det är en guldring som jag har fått av mormor. Den har varit min morfars, men har gjorts om så att den nu är mer feminin. Den tycker jag mycket om.
Vad lyssnar du på?
– Allt möjligt, det går i perioder.
Historisk person du beundrar?
– Oj, det var svårt! Låt mig fundera en stund … historia är inte mitt starkaste område. Hmmm, kanske jag säger Martin Luther King, som kämpade för att samhället ska vara jämlikt.
Talang du önskar att du hade?
– Jag skulle vilja kunna spela fotboll, det skulle jag verkligen. Och gärna skulle jag vilja kunna spela en massa instrument men jag har inte tålamodet att lära mig.
Dina bästa sidor?
– Jag är snäll, omtänksam och försöker vara positiv. Jag är också envis, vilket kan vara på gott och ont.
… och sämsta?
– Jag har inte ett så stort tålamod. Och så biter jag på naglarna. Det önskar jag att jag kunde sluta med.
Det vackraste ordet på svenska?
– Förlåt. Det är så starkt och så svårt att säga ibland.
Äter helst?
– Oxfilé. Att det är min favoritmat har jag nog tyckt hela mitt liv.
Hur föreställer du dig ditt liv om tio år?
– Då jobbar jag förhoppningsvis med något som jag tycker om, jag har en bra pojkvän och kanske ett barn. Djur tycker jag också mycket om – just nu har vi en hundvalp, fyra katter och en hamster där hemma. Och så bor jag i ett fint hus någonstans. Eventuellt finns det huset på Åland, men först vill jag också se annat.
Hur tänker du om årets insamlingstema, ofrivillig ensamhet bland äldre?
– Ändamålet är jättefint. Ingen ska behöva vara ensam, varken gammal eller ung. I dag fokuserar man så mycket på de yngre och därför är det viktigt att också de äldre uppmärksammas. Jag har sett hur mycket det kan betyda att de äldre får besök. Min mormor har jobbat på ett äldreboende och jag var mycket där och hjälpte till och minns att alla blev så glada. Det kändes fint.