"Jag vill nå ut till människor och beröra dem och sprida av den livsglädje jag har", säger barnkära Heini Rautoma. Foto: Karl Vilhjalmsson

Luciakandidat 6: Heini Rautoma

Helsingforsaren Heini Rautoma vill gärna bo på landet och satsa på barn och unga i framtiden. Affärskvinna skulle hon aldrig kunna bli. – Men jag har bra ledaregenskaper och är ganska feministisk.

Har du varit lucia tidigare?
– Jo, som barn. När jag skulle lussa på dagis hade jag lockar i håret för det tyckte jag att lucia skulle ha, och jag var väldigt orolig för att de skulle rakna när mamma borstade håret på mig. Jag har också jättefina minnen som tärna.

Vad drömmer du om?
– Att få jobba med teater och barn. Jag vill gärna regissera.

Vad är du rädd för?
– Kanske för att jag som gammal ska vakna upp en vacker dag och inse att jag inte gjorde det där som jag ville göra.

Vilket är ditt motto i livet?
– Jag tycker att alla borde få komma så långt de vill oberoende av utgångsläget.

Ditt favoritställe i världen?
– Bryggan vid sommarstugan. Jag känner mig alltid lugn vid havet och jag tycker om naturen.

Vad skulle du aldrig kunna jobba med?
– Att vara en affärskvinna är nog inte riktigt jag.

Om det börjar brinna hemma, vad är det första du räddar?
– Jag drömde faktiskt nyligen att det började brinna och i drömmen räddade jag mina mjukisdjur, så dem skulle jag kanske bära ut först.

Ditt favoritsmycke?
– En guldmedaljong som var en studentgåva av mommo och har plats för fyra bilder. Än så länge är den tom – alla mina nära och kära finns ändå i mina tankar.

Vad lyssnar du på?
– Gärna klassiskt, men också jazz, pop och ibland något afrikanskt eftersom jag dansar afrikansk dans.

Historisk person du beundrar?
– Jag läste just om påven Johanna. Det är inte säkert att hon funnits på riktigt, men enligt romanen avancerade hon till påve – det finaste man kunde bli. Jag vill gärna tänka tanken att någon redan under medeltiden kunde sätta upp sig mot bristen på jämställdhet. Jag är ganska feministisk av mig.

Talang du önskar att du hade?
– Jag beundrar dem som kan se saker ur ett vidare perspektiv, och som har tålamod. Det är ett tecken på mognad.

Dina bästa sidor?
– Jag har mycket glädje och energi. Jag har också bra ledaregenskaper, och leder en klubb för barn. Och så har jag humor när det behövs. Människor borde överlag skratta mer!

… och sämsta?
– Jag är ganska morgontrött, vilket inte är helt lyckat med tanke på luciauppdraget. Men jag stiger nog upp när det behövs.

Det vackraste ordet på svenska?
– Sommaräng är ett fint ord för det ger mig associationer.

Äter helst?
– Som fattig studerande är det tur att jag inte är värst kräsen. Men mintchoklad är en favorit.

Hur föreställer du dig ditt liv om tio år?
– Då jobbar jag med teater, barn och unga i meningsfulla projekt. Jag vill också bli mamma någon dag, och bo på landet. Trots att jag är uppvuxen i Helsingfors känner jag mig inte som en helsingforsare.

Hur tänker du om årets insamlingstema ofrivillig ensamhet bland äldre?
– Man borde satsa mycket mer på de äldre eftersom de blir fler och fler i framtiden. I många andra kulturer sköter man bättre om de gamla. I den här åldern kanske man inte tänker så mycket på de äldre, men jag har ett jättebra förhållande till mina morföräldrar och min farmor och vill inte att de ska bli ensamma i framtiden.