Luciakandidat 2: Ingrid Lise Taraldset
Ingrid Lise Taraldset har norska rötter och gillar följaktligen pinnekött, fjäll och fjordar. Den blivande cellbiologen beundrar sin mamma.– Jag har sett hur hon länge tog hand om mommo och hur ensamhet bland äldre kan motverkas inom familjen.
Har du varit lucia tidigare?
– På dagis var jag lucia – alla fick vara det – och på åttan i högstadiet.
Vad drömmer du om?
– Jag vill hitta rätt yrke, så att jag får jobba med det jag vill och inte tänka på lönen.
Vad är du rädd för?
– Höjder är jag rädd för. Och ända sedan pappa dog har jag varit rädd för att mamma ska dö. Jag är också rädd för att mista nära relationer.
Vilket är ditt motto i livet?
– Att försöka behandla andra som jag vill bli behandlad.
Ditt favoritställe i världen?
– Båthuset vid vårt sommarställe i Norge. Det är omgivet av fjordar och fjäll. Där är lugnt och samtidigt händer det mycket i naturen som man kan titta på.
Vad skulle du aldrig kunna jobba med?
– Som pilot kanske, eftersom jag inte skulle vilja ha det ansvaret för andra.
Om det börjar brinna hemma, vad är det första du räddar?
– Ett fotoalbum.
Ditt favoritsmycke?
– En silverring som jag fick av pappa som liten. Jag hade börjat gå med plastsmycken från Kinderägg och då köpte han den här i stället.
Vad lyssnar du på?
– På allt med rytm eller på en fin röst eller musik som har något speciellt. Olika slags stämningar eller humör kräver olika slags musik.
Historisk person du beundrar?
– Jag har jättesvårt att lyfta fram någon för man borde ju ha träffat den på riktigt. Det är klart att det finns personer som har gjort mycket fint, men jag tittar mer på hur folk behandlar andra och om man kan vara ärlig.
Talang du önskar att du hade?
– Att snabbare komma in i olika uppgifter och snabbare kunna fokusera på det jag ska göra.
Dina bästa sidor?
– Jag är bra på att lyssna, reflektera, tänka kritiskt och på att vara spontan.
… och sämsta?
– Jag brukar skjuta upp saker till sista minuten, jag går och lägger mig för sent och så överanalyserar jag ibland.
- Ålder: 21 år.
- Familj: Mamma, katten Rune, tre halvbröder i Norge. Pappa dog för ett år sedan.
- Hemort: Kimitoön.
- Gör: Studerar cellbiologi för tredje året vid Åbo Akademi.
- Musikintresse: Spelar dragspel och gitarr. Har examen i klassisk solosång. Har gått musikteaterlinjen vid Varsinais-Suomen kansanopisto, studerat pop-och jazzsång, och sjunger nu i Florakören.
- Anmäld av: Kompisen Ylva.
Det vackraste ordet på svenska?
– Trä är ett vackert ord för de associationer det väcker: doften, vårt hus som är byggt av trä och vårt snickeri på gården där jag lekte i sågspånen som barn.
Äter helst?
– Pinnekött som vi äter till julen. Det älskar jag! Det är revben av får som kokar, eller nästan ångkokar, i jättemånga timmar.
Hur föreställer du dig ditt liv om tio år?
– Jag hoppas att jag vet vad jag vill jobba med och att jag bor i en fin gammal lägenhet i Åbo eller utanför någon större stad. Barn tror jag inte att jag har då ännu, men gärna någon att vara tillsammans med och som ger mig stora kramar.
Hur tänker du om årets insamlingstema, ofrivillig ensamhet bland äldre?
– Jag blev jätteglad när jag fick veta det. Jag har upplevt hur mamma länge tog hand om mommo och sett att ensamheten bland de äldre går att motverka inom familjen. Det är hemskt att gamla människor ska bli ensamma.