Magiska titthål

Sällan gör en bok mig så upprymd som den svenske antikforskaren, poeten och akademieledamoten Jesper Svenbros Sapfo har lämnat oss. Sapfostudier från sex årtionden. Att det i vår tid av bristande koncentration och historieförakt finns människor som uthålligt fördjupar sig i vår kulturs främsta prestationer och som dessutom förenar sin bottenlösa lärdom med stilistisk briljans och förmåga att förmedla sina insikter åt alla som bara orkar vara intresserade! På många sätt representerar Sapfo det som är bäst med mänskligheten: den estetiska fulländningens lycka kombinerad med möjligheter till ändlösa reflektioner över vad det innebär att vara människa.

Samtidigt kräver hon som all seriös konst och vetenskaplig reflexion en grundläggande tillvändhet och nyfikenhet inför tillvarons mångskiktade natur. Ingen kan tvingas till det – man kan visa människorna havet men simma måste de göra själva. Och det kräver en viss ansträngning att lära sig det.

Därför är det också så svårt att försvara till exempel universiteten mot destruktiv nedskärningspolitik. Att förstå att konsten och den förutsättningslösa vetenskapen gör våra liv bättre kräver en helt annan logik än den snabba tillfredsställelse genom ständigt ökande underhållningskonsumtion – ”höjd levnadsstandard” – som dagens kapitalism bygger på. Och banaliseringen är en självförstärkande mekanism – en människa som ända sedan barndomen lärts att få sin tillfredsställelse genom ökande mängder i stället för fördjupning har mycket svårt att bryta mönstret.

En konservativ person

Men försök i alla fall! En bok som Sapfo har lämnat oss är inte dyr och ger nöje och tankemöda för lång tid. När behovet sedan uppstår att vidga kunskaperna finns en hel del av vad som behövs på biblioteket och nätet. I början avbryter hjärnan kanske dig, meddelar att den är uttråkad och kräver att du skall köpa någon pryl eller kolla Facebook i stället. Tysta den och läs vidare, försök tänka! Omärkligt händer något, din upplevelse av livet omkring dig blir uppmärksammare och rikare, din förbrukning av energi och råvaror minskar. Du blir en bättre och gladare människa. Och nästan hela världslitteraturen, och kulturen, återstår ännu att fördjupa sig i!

Det som gör Sapfo har lämnat oss så utmärkt som inkörsport till ett vuxet litteraturförhållande – utom att den då är kunnig och väl skriven – är att artiklarna i boken representerar olika sätt att närma sig litteraturen. De ger en förebild för hur en intelligent och uppmärksam läsare finner ständigt nya sätt att begrunda de outtömliga litterära mästerverken.

Och då handlar det inte alls bara om ”tidlösa” själsliga frågor, ännu mindre om filologiska specialproblem, även om de naturligtvis är en del av projektet när man försöker förstå 2 600 år gamla dikter. För att ta ett enkelt och högst dagsaktuellt problem: vi vet alla att Sapfo representerar den lesbiska kärleken och gillar i dag att lyfta fram henne som en progressiv representant för de sexuella minoriteternas rättigheter.

Men av Svenbro lär vi oss att hon också verkar ha varit en ytterst konservativ person som försvarade den gamla adelns rättigheter och motsatte sig ekonomisk utjämning i samhället. Det påminner ju en hel del om politiken i dag där vi visserligen får glädja oss åt en jämlik äktenskapslagstiftning men där klassperspektivet blivit nästan osynligt.

Sapfisk strof

Nåja, detta är ändå mindre viktigt. Av Sapfo finns bara en enda dikt med säkerhet helt och hållet bevarad. Men också små fragment blir magiska titthål in i hennes värld, med en fascinationskraft som ökar ju mer man vet om hennes verk och kulturen hon var en del av. Som följande, lösryckta men ändå på något sätt tillräckliga ord: ”så fin är foten / där den passar in i sandalen, som konstrikt / sömmats i Lydien.”

För att nu inte tala om den mest kända av dikterna, ett exempel på den sapfiska strofform som på svenska fått en renässans genom Tomas Tranströmers författarskap (övers. Svenbro):

Plötsligt framstår han som en gudars like –
just som han ska sätta sig mitt emot dig,
alldeles intill, och jag ser dig viska
       ömt och förälskat

brista ut i skratt – men i mig slår hjärtat
bultande som ville det spränga bröstet;
möter jag din blick en sekund, går rösten
       genast förlorad,

tungan vägrar lyda, den fina elden
går som en signal genom hud och nerver,
allting suddas ut för min syn, jag hör hur
        öronen susar,

kallsvett bryter fram och en häftig skälvning
griper mig till slut när jag känner färgen
vika från min kind – jag blir själv med ens en
        döendes like.

Vad vi kan veta om vårt vetande

Sapfo har lämnat oss är en exposé både över Svenbros långa, internationellt framgångsrika forskarkarriär och över olika sätt att närma sig litteratur. Den inleds av hans ”Enskilda arbete” från gymnasiet och sträcker sig ända till idag. Studierna ger exempel på sociologiska, marxistiska, feministiska och metalitterära analyser, allt kombinerat med ett fascinerande språkligt detektivarbete för att tolka de medfarna manuskript som överlevt till vår tid. De visar på en överväldigande kunskap om hela den antika textkorpusen som gör det möjligt för Svenbro att placera in varje fragment i ett texthistoriskt och hermeneutiskt sammanhang.

Ett av de mest fängslande resonemangen rör sig kring det fragment som Svenbro översätter ”med mig själv som vittne / vet jag ju detta”. Han fogar in det i ett försokratiskt sammanhang och argumenterar för att raderna inleder hela den diskussion om vad vi kan veta om vårt och andras vetande som går genom filosofins historia.

Under Svenbros tid som aktiv forskare har några viktiga tidigare okända Sapfodikter hittats, och ett annat spår genom artiklarna följer framväxten av en förståelse inom forskarsamfundet för deras mening och betydelse. Det blir helt klart att fastän vi rör oss med några av de äldsta bevarade texterna inom vår kultur är tolkningsarbetet, här som inom all kulturförståelse, något ständigt pågående och förnyande. Också våra mest älskade och välkända klassikertexter förändras och berikas ständigt. När man läser Sapfo har lämnat oss kan man med fördel ha tillgänglig Jesper Svenbros och Lars-Håkan Svenssons fina tolkningsvolym Eros skakar mig (ellerströms 2013), som innehåller Sapfos och hennes diktarkollega Alkaios viktigaste dikter.