Språkhyfs: Humblebrag / Precis lagom mycket ödmjukhet

"Förklätt skryt fyller nätet", skrev tidningen Stockholm City i en artikel i början av sommaren. Tidningen lyfte upp ett fenomen som alla Facebookanvändare känner till, och som irriterar många, men som det också är lätt att göra sig själv skyldig till.
På engelska kallas det "humblebrag" – det blygsamma skryt som ofta smyger sig in i också helt vardagliga statusuppdateringar.

Så här kan en autentisk humblebrag se ut:
"Alltså ursäkta. Men är det meeeeningen att högtalaren ska låta så högt i första klass? Man undrar ju."

Jag har hämtat raden från Twitterkontot @blygsamt_skryt, som är en svensk samlingsplats för vidarebefordrade skrytuppdateringar.

Här är en annan:
"Panoramafönstren i Sjöstan avslöjar ibland lite för mycket. Inser jag och drar snabbt på mig kläder."

Ett annat svenskt ord för humblebrag är kanske helt enkelt koketteri. Man låtsas vara ödmjuk men avslöjar egentligen bara att man är blaserad. Gemensamt för de flesta humblebrags är avsändarens misslyckade försök till blygsamhet. En typisk humblebrag är ofta också skryt förklätt till klagomål (typ "Så trött på att aldrig hitta parkeringsplats till min BMW" eller "Känner mig lagom fräsch på arbetsintervju efter morgonens joggrunda"). På engelska talar man också om "back door bragging".

Enligt Wall Street Journal gör sig kändisar speciellt ofta skyldiga till humblebrags. Kanske är det inte så konstigt. Hos en medieperson förvandlas ett Twitterkonto automatiskt till ett pr-verktyg, och då blir statusuppdaterandet en schizofren blandning av vardagsjoller och rent varumärkesbyggande. Gå till Twitterkontot @humblebrag, som skapats av komikern Harris Wittels, för att läsa färska exempel från Amerikat.

Min egen favorit förra veckan, av twittraren Micah Redding: "Just det, jag valdes in i den lokala Mensa-kommittén. Vet inte vad det betyder."

PHILIP TEIR
kultur@hbl.fi