Musikrecension: Ny orgelmusik med ung entusiasm
Unga orgelvirtuosen Pétur Sakari bjöd bland annat på magnifik improvisation under recitalen i Berghälls kyrka i måndags.
Tournemire, Sallinen, Sakari, Escaich, Másson. Berghälls kyrka 9.11.
Improvisation är en så väsentlig del av orgeltraditionen att det måste bo en liten tonsättare i varje organist. Att producera ett nytt stycke med ett tema som grund kräver både fantasi och kännedom om musikaliska stilar, former och satsen.
Som musikaliska verk är improvisationerna vanligtvis förgängliga – de framförs en gång och går inte att upprepa – men det finns även undantag. Då franska Charles Tournemire (1870–1939) år 1930 framförde fem symfoniska improvisationer i basilikan Sainte-Clotilde i Paris, spelades dessa in på fonografrullar. Tonsättaren Maurice Duruflé skrev ner improvisationerna, som på så sätt bevarades för kommande generationer.
Den unga orgelvirtuosen Pétur Sakari (f. 1992) inledde sin recital i Berghälls kyrka med Tournemires magnifika och kontrastrika improvisation över den gregorianska melodin Victimae paschali. Improvisationen finns också bland de franska orgelverk som Sakari spelade in 2014.
Sakari studerade först i Finland, men vägen ledde till Paris, där han har studerat för organisten och tonsättaren Thierry Escaich (f. 1965). Escaich, som Sakari i programtexten kallar för ”vår tids Tournemire”, är själv känd för sina improvisationer och undervisade även Sakari i denna konst.
Under sin recital framförde Sakari en ny improvisation över två temata, den gregorianska melodin Ave maris stella samt ett tema av Escaich. I den över 20 minuter långa improvisationen utnyttjade Sakari på många ställen en textur med en detaljrik melodisk yta och en långsamt skiftande harmonisk bakgrund. Ett lekfullt rytmiskt avsnitt ledde till ett imponerande, våldsamt och mörkt slut. Här, liksom i Tournemires Victimae, visade Berghälls kyrkas franskromantiska orgel sin kraft.
Medan improvisationerna bjöd på ett musikaliskt fyrverkeri kan konsertens andra kompositioner betecknas som kontemplativa. Aulis Sallinens (f. 1935) Three adagios for organ (2013) litar på en behärskad kontrapunkt av okonstlade melodiska linjer. I det andra adagiot förde de stora dynamiska kontrasterna tankarna till en dialog mellan människan och en högre kraft. Escaichs Eaux natales (2002), den första av tre Poèmes pour orgue, lockade till att lyssna på klangens nyanser.
Sakari verkade ha en personlig och entusiastisk relation till allt som han spelade, och detta garanterade att han tolkade varje not med inlevelse. Med isländska Áskell Mássons (f. 1953) Larghetto (2009), som är komponerat speciellt för Sakari, avslutades konserten i en solenn, vemodig stämning.
Recitalen var en del av festivalen Organo Novo, som koncentrerar på modern och samtida orgelmusik. Festivalen pågår ända till söndag den 15 november med exempelvis Olli Kortekangas 60-årskonsert på programmet.