Orgeln i yttersta marginalen
I marginalen av marginalen – där verkar Organo novo-festivalen, åtminstone om man får tro programbladet.
Organo novo-festivalen har enligt konstnärliga ledaren, organisten Jan Lehtola ingen desto mer genomträngande röd tråd annat än att man bjuder på ett rikt urval nyskriven, samtida orgelmusik, men om man vill kan man säga att den speglar diversiteten i vår tid.
– För mitt i tider av flykting- och regeringskris, ukrainska konflikter, krig i Syrien, Islamiska statens frammarsch och novembermörker kan det vara bra att bli medveten om det rika kulturutbudet i kyrkorna mitt i centrala Helsingfors, menar Lehtola.
I förordet i programhäftet talar Jan Lehtola om hur den nyskrivna orgelmusiken existerar i konstlivets marginal, i den yttersta marginalen.
Hur menar du?
– Orgelmusiken är överlag marginaliserad och den samtida orgelmusiken ännu mera marginaliserad, speciellt som man i många församlingar säger rakt ut att en organist nog får konsertera om han inte spelar nyskriven musik. Det har lätt till en situation där jag kan spela Marcel Duprés 1940-talsverk och efteråt få höra att det var ett modigt programval. Det är absurt.
- Organo novo-festivalen bjuder på tio konserter med nyskriven orgelmusik från i dag till nästa söndag 15.11.
- Festivalen inleds med Tapio Tuomelas orgelmässa i Pauluskyrkan på söndag kl. 10 och öppningskonserten i samma kyrka på söndag kväll kl. 19.
- Fyra recitaler finns inprickade med organisterna Pétur Sakari (måndag), Thomas Ospital (tisdag), Thomas Monnet (torsdag) och James D. Hicks (lördag).
- Ett tjugotal tonsättare står på programmet, bland dem Aulis Sallinen, Naji Hakim, Áskell Másson, Jehan Alain, Mauri Viitala samt finalisten i fjolårets Uuno Klami-kompositionstävling, Axel Ruoff.
Den nya musiken presenteras på årets festival till exempel genom Tapio Tuomelas orgelmässa, som på söndag för första gången i sin helhet hörs i sin liturgiska kontext i Pauluskyrkan.
– Jag föreslog för tonsättaren att han ännu kunde ge namn med franska, mystiska anspelningar åt satserna. Musiken påminner nämligen väldigt mycket om både Messiaens och Jeanne Demessieuxs.
Festivalens målgrupp sägs vara alla vänner av klassisk musik och alla de som besöker klassiska konserter, men frågan är om inte vännerna av samtida konstmusik har lättare för att ta sig till konserterna.
Helsingforskonservatoriets pensionerade lektor Mauri Viitalas produktion presenteras med en egen kompositionskonsert, liksom Olli Kortekangas, som i maj firade sin 60-årsdag. Kortekangas stil beskrivs av Lehtola som experimentell.
– Tolkaren får ofta titta sig i spegeln och fundera på sin teknik. Men det är förstås bara genom nya utmaningar som instrumentalkonsten utvecklas. På samma sätt som med Kalevi Aho får man ofta jobba hårt, även om det alltid är mödan värt.