Operarecension: Sällan skådad salighet
Sällan har man sett musikteater som bygger på lika avancerade tekniska medel som Antti Auvinens Autuus.
Libretto Harry Salmenniemi, regi Teemu Mäki, dirigent Nils Schweckendiek. Solister Mirjam Solomon, Jarno Lehtola och Sampo Haapaniemi. Helsingfors kammarkör & Defunensemble. Helsingfors festspel, Musikhuset Sonore 16.8.
Operan Autuus (Salighet) handlar om ett brödramord år 1881. Prästen Oscar klubbade ihjäl sin prästbroder Arndt för att saliggöra honom. Det är inte ofta man upplever musikteater som bygger på så pass avancerade tekniska medel i verket och i produktionen som ser ut att förvisa den finska operaboomens legendariska pälsmössa till malpåsen.
Till besättningen hör en kör, ett knappt tiotal instrument, tre sångsolister och en videoskärm med mest förinspelat material. Parallellt med scenaktionen syns huvudaktörerna finurligt inspelade på skärmen, där de sjunger och agerar ofta i elektroniskt upp- eller nedskruvad takt. Sångarna som vi hör live behandlas också elektroniskt och människorösten får härmed ett mycket större omfång.
Texten berättar egentligen inte hela storyn utan kommer mest med aforistiska fraser som upprepas många, kanske för många gånger. Den centrala scenen inför mordet blir en märklig fysisk, broderlig lek som innehåller både ömhet och rivalitet. På videoskärmen förklarar samtidigt fängelsesjukhusets överläkare i tal och skrift våldets psykologi och varför vi fascineras av det. Det låter tråkigt, men det var det inte.
De levande och de inspelade rytmernas, ljudeffekternas, sångens, texternas och gestikens kontrapunkt bildar en fascinerande textur som lyfter fram olika saker. På ett sätt blev ämnet ännu mer obehagligt än om det bara berättades. Och så slutade föreställningen med att den mördade brodern smekte sin baneman. Slutbilden hade en märklig skönhet.
Tekniska experiment
Förutom all teknik så fanns det också vokala och instrumentala upplevelser, fastän det rent musikaliska dessvärre inte tycktes ha huvudrollen. Kören sjöng fint och de tre solisterna var duktiga. Mirjam Solomon släppte ur sig de mest extrema ljud (med elektronisk hjälp). Jarno Lehtola som mördarbrodern Oscar har en härligt sjungande tenor och den mördade Arndt, Sampo Haapaniemi, en nyanserad baryton. Dirigenten Nils Schweckendiek skötte sin knepiga uppgift med den äran och med hörlurar på, så han kunde koordinera det som var live med det som var förinspelat och det som skulle behandlas i realtid. En prestation i sig.
Regissören Teemu Mäki har velat undersöka våldets natur och också vad det är i våldet som fängslar oss. Något svar har han väl knappast men en hel del empati för aktörerna. Denna föreställning är en del av kompositörens doktorsavhandling i musik och därför har han kanske lyckats få finansiellt stöd för uppsättningen.
En del av publiken är säkert färdig för en radikal förnyelse av operakonsten i någon riktning som utnyttjar dagens tekniska medel inte bara i framförandet utan även i själva kompositionen, vilket i någon mån redan skett på kontinenten. Det betyder inte att allt det gamla skall slängas ut men vi behöver kanske en dedicerad mindre operascen som är öppen för experiment.
Operan Autuus ges ännu två gånger, 17.8 och 18.8.
Se videofilm från övningarna här!