Abel Puustinen vann ny tävling
Abel Puustinen var den självklara vinnaren i den nya Jannetävlingen. Tävlingen som sådan lämnar HBL:s recensent missnöjd.
Verkatehdas i Tavastehus.
Den nya Jannetävlingen för unga orkestersolister nådde final i Tavastehus på tisdag. Finalen var en liten tillställning som främst finalisternas familjer och bekanta följde med. I och för sig skulle tävlingen ha förtjänat en större publik. Åtta tävlingsbidrag på femton minuter blev en lämplig konsertlängd och programmet var varierande och intressant.
Sent på kvällen utdelades priserna. Första pris gick till violinisten Abel Puustinen. På många sätt kändes just han som en självklar vinnare. Mer än någon annan var Puustinen scenisk och speglade musiken med sitt kroppsspråk. Tolkningen av Sjostakovitj första violinkonsert var tuff, självsäker och alert. Puustinens stundvis ruggiga sound framstod som en fördel som endast ökade intensiteten.
Flöjtisten Saara Lehtinen belönades med ett välförtjänt andra pris för ett fängslande uppträdande. Einar Englunds flöjtkonsert spelades med hängivenhet. Jämfört med första omgången i juni var finalen en imponerande förbättring i självsäkerhet och karisma för Lehtinen.
Tredje platsen fördelades diplomatiskt mellan två totalt olika artister. Violinisten Rebecca Roozeman, tävlingens yngsta deltagare, fortsatte med samma berömligt invanda musicerande som i första omgången.
Slagverkaren Pietari Huhtinen var däremot en överraskande pristagare. Visserligen spelade han Emmanuel Séjournés härliga loungemusik på ett förträffligt sätt, men tävlingsprogrammet som helhet blev tunt i jämförelse med många andra.
Resultaten är en prestigevinst för Tammerfors konservatorium som kammade hem hela två pris.
Tröstpris
Juryn beslöt att dela ut fyra hedersomnämnanden – i stället för förväntade två stycken – så att alla finalister fick något pris. I praktiken blev hedersomnämnandena alltså tröstpris. Hellre skulle man ha hört motiverade utmärkelser.
En personlig favorit för mig var altviolinisten Annariina Jokela som både i första omgången och finalen uppträdde med komplexa verk till uttrycket. Benjamin Brittens Lachrymae började med ett introvert, för att inte säga lakoniskt, musicerande men växte till ett intensivt drama mot slutet.
Flöjtisten Janette Levan bjöd på en smart och känslig tolkning av Mozarts flöjtkonsert i D-dur. Endast små misstag tärde på det njutbara musicerandet.
Mimosa Laine, trombon, blev en besvikelse i finalen med tanke på den utmärkta första omgången. Lars-Erik Larssons trombonkonsert led av försiktiga karaktärer och en känsla av prestation.
Cellisten Artturi Aalto väckte blandade känslor med Tjajkovskijs variationer. Musicerandet var delvis engagerande och personligt – delvis egenartat och slarvigt.
Slutligen är jag inte säker på om jag vill se Jannetävlingen förverkligas på nytt som sådan. Tävlingen lyckades inte övertyga om att juryns beslut är befogade. Tvärtom kändes det som att resultaten oundvikligt blir godtyckliga då jämförelserna görs mellan så skilda instrument. För en tävlande som når final, men inte vinner något pris, är finalen dessutom otacksam då den inte spelas med orkester.
Vinnaren uppträder med Jean Sibelius-orkestern på Musikhuset 18.10.