Fin tävling med luddiga regler
Åtta unga instrumentalister gick till final då den första omgången av Jannetävlingen avgjordes på måndagen.
Musikhuset, Camerata 1.6.
Första omgången av den nya Jannetävlingen för unga instrumentalister väckte blandade känslor. Åtta av fjorton tävlanden skickades vidare till final.
Å ena sidan var det härligt att se begåvade unga musiker på scen. Å andra sidan var det lite svårt att se vilka kriterier som egentligen gällde. I en tävling där olika instrument tävlar sinsemellan går det inte att jämföra tekniska färdigheter direkt. I stället sade sig domarna bedöma musikerns karisma och den allmänna talang som krävs av en orkestersolist.
Likväl fanns det oklarheter i bedömningen. I tävlingskallelsen fanns en önskan om att deltagarna skulle inkludera ett finskt verk i sitt program. Många gjorde – av goda orsaker – inte det, och inte tycktes det ha någon betydelse för tävlingsresultaten heller. Överlag kändes det som berömvärda mål för fostran – till exempel bekantskap med finsk musik – blandades ihop med kalla tävlingskriterier.
I varje fall blev det klart att rättvisa kriterier inte innebär lika regler för alla instrument. Till exempel var Jannetävlingens övre åldersgräns olika beroende på instrument.
Hårt mellan violinister
Intressant nog var det inte så många över tjugoåringar som deltog i första omgången trots att möjligheten fanns. De äldre deltagarna som var med utmärkte sig med egenskaper som tålamod och behärskning. Särskilt trombonisten Mimosa Laine (f. 1994) gjorde ett starkt intryck – musicerandet var exakt men samtidigt ledigt. Likaså imponerade Annariina Jokela (f. 1994) med sin känsligt suggestiva tolkning av Hindemiths violakonsert Der Scwanendreher. Båda kom välförtjänt vidare till final.
Den första omgången bjöd dessutom på en hård, för att inte säga bitter, tävling mellan violinisterna, av vilka två av sex gick till final.
Tävlingens yngsta deltagare Rebecca Roozeman (f. 2001) förtjänade självklart sin finalplats. Framför allt var första satsen av Mendelssohns violinkonsert ett orubbligt inövat tävlingsnummer och bjöd på karismatiskt musicerande. Abel Puustinen (f. 1996) gick också vidare med ett personligt och ambitiöst program. Tzigane-rapsodin av Ravel hade både alldeles utsökta stunder och mer haltande ögonblick. Eventuellt var det just personligheten i programmet och soundet som gav finalplatsen.
Hela fyra violinister föll ur tävlingen. Adrian Ibañez-Resjan (f. 1997) och Emil Peltola (f. 1997) tävlade med samma violinkonsert av Mozart på programmet – ingendera kom vidare till final trots fina framföranden. Nea Toivonen (f. 2000) och Tuulia Hero (f. 1998) framstod som musikaliska men aningen oerfarna begåvningar.
En besvikelse
Flöjtisten Janette Levan (f. 1998) hörde till de finaste och mångsidigaste förmågorna i tävlingens första omgång. Levan spelade både Mozart, Sibelius och Frank Martin med lika självklar intensitet och god smak. Tävlingens andra flöjtist Saara Lehtinen gick också vidare med ett virtuost men aningen ojämnt framförande.
Den enda cellisten i tävlingen Artturi Aalto (f. 1999) nådde final med ett berömvärt naturligt grepp om cellon. Aaltos temperament var hetsigt och cellons klang dominerades av ett kraftigt vibrato.
Också slagverkaren Pietari Huhtinen (f. 1995) gick vidare. Hans program bestod av endast ett verk, Alan Hovhaness Fantasy on Japanese Wood Prints, vilket gav en stark men ensidig bild av Huhtinens förmågor.
Den unga valthornisten Matias Nässi (f. 1996) föll ur tävlingen på grund av en ojämn prestation. Likväl var Nässis uppträdande glädjande skickligt och musikaliskt.
I slutändan var det inga stora överraskningar i den första omgångens resultat. Den enda besvikelsen var att fagottisten Ãron Mojzer (f. 1997) inte nådde final. Mojzer spelade en förträffligt jazzig version av Mignones Concertino och en härligt expressiv långsam sats ur Kozeluchs konsert i C-dur. Troligtvis var det Mojzers impulsivitet och stundvis oortodoxa spelsätt som ansågs vara olämpligt för en orkestersolist.