Musikrecension: Sibelius operaflopp
Kommunalgården i Korpo 18.7. Hedvig Paulig, sopran, Monica Groop, mezzo, Dan Karlström, tenor, Jussi Merikanto, baryton, Florakören och Brahe Djäknar, dir. Ulf Långbacka samt Folke Gräsbeck, piano.
Att på Sibeliusdagarna i Korpo i år bjuda på Jean Sibelius enaktare Jungfrun i tornet var i det närmaste självklart och när lördagens program efter diverse logistiska longörer äntligen kom fram till konsertens pièce de résistance anade jag en till otålighet gränsande spänning hos den fulltaliga publiken i kommunalgårdens stora sal.
Handlingen startar in media res, librettisten Rafael Hertzberg struntar i att berätta vad som lett till den inflammerade situationen, fogden ger sig bums på jungfrun, älskaren är tafatt, fadern – som är kören! – fördömer sin dotter men slottsfrun kommer som en räddande ängel och reder upp det hela.
Trots att operan framfördes konsertant med piano – Sibelius eget arrangemang – fick vi en klar uppfattning om musikens kvaliteter. I Jussi Merikantos (fogden) och Hedvig Pauligs (jungfrun) hetsiga duett låter Sibelius kontrahenterna falla varandra i talet vilket för all del äventyrar förståelsen av texten men å andra sidan skapar en het atmosfär. Merikanto hade lite besvär med de svenska vokalerna men sjöng med uttrycksfull aggressivitet och Paulig tog väl vara på de dramatiska höjdtoner Sibelius gett rollen.
Dan Karlström sjöng musikaliskt och säkert men rollen är onekligen lite mjäkig och det krävdes att slottsfrun, mycket övertygande gestaltad och sjungen av Monica Groop – vilken lyx att ha henne med! – tog kommandot och redde upp situationen.
Varför jungfruns far gestaltas av en kör fattar jag inte: sångarna ur Florakören och Brahe Djäknar sjöng under Ulf Långbackas ledning de flerstämmiga partierna onödigt återhållsamt men lyckades lyckades gjuta tillräcklig kraft i de typiskt sibelianska unisonopartierna. Folke Gräsbecks aktiva pianospel var helt beundransvärt.
Det hör visst till att uttala sig lite föraktfullt om Jungfrun i tornet men framförandet i Korpo gjorde åtminstone mig nyfiken: kunde Jungfrun fungera sceniskt med orkester och en kunnig regissör?
Lördagens konsert inleddes med en rad mer eller mindre obekanta Sibelius-sånger. Både Jussi Merikanto och Dan Karlström sjöng från noter vilket naturligtvis förtog finesserna i tolkningen. Hedvig Paulig fick nöja sig med två sånger ur opus 86 medan Monica Groops inlevelsefulla tolkningar representerade liedkonst av högsta klass.
Ytterligare en eloge till kvällens flitigaste jobbare, pianisten och Sibeliusdoktorn Folke Gräsbeck.