Musikrecension: Maratonkonsert för fred
Planerad i sista stund och efterhand blev fredskonserten We Agree To Disagree lite splittrad men nog intressant och angelägen. Och fem timmar lång.
WATD-orkestern, dirigenter Jan Söderblom, Dalia Stasevska, Leif Segerstam, Eri Klas, Santtu-Matias Rouvali samt ett drygt hundratal artister. Musikhuset 31.8.
Om konserten We Agree To Disagree hade planerats långt i förväg, skulle den ha sett annorlunda ut. Planerad i sista stund och efterhand blev den lite splittrad men intressant på ett annat sätt och angelägen. Den drog också ut till en maratonkonsert på närmare fem timmar.
Primus motor Jan Söderblom talade i början kort och klokt: vi behöver inga krigshjältar men ordet fredshjälte finns inte ens i lexikon. Den hopsamlade orkestern WATD, akronym för konsertens namn, inledde med Beethovens uvertyr om hjälten Coriolanus följd av sorgmusikens stora hymn Barbers Adagio och ett patriotiskt örhänge från Rumänien. Fantastiskt hur samspelt och proffsig en orkester som existerat bara i några dagar kan vara.
Lisa Batiashvili spelade briljant några miniatyrer från Georgien och en ukrainsk folkvisa. Hon ville också i sin talade replik hänvisa till invasion av annat land och ändlösa lögner. Alltjämt underbara Barbara Hendricks sjöng Didos klagan av Purcell och en medryckande frihetsmedley som kulminerade i We Shall Overcome med Ulf Englund på elgitar. Hon tog publiken med storm.
Haavisto på scenen
Andra delen av konserten hade en mera kammarmusikalisk betoning. Vi fick njuta av Alexander Rudins underbara tolkning av Bachs Cellosvit nr 3, ett avsnitt ur Messiaens Kvartett för tidens ände på klarinett med Gil Shaked Agababa, Rachmaninovs Vokalis med Jan-Erik Gustafsson, cello, och Valeria Resjan, piano, och alltid lika sprittande Pekka Kuusisto med Kimmo Pohjonen på dragspel. Violinisterna Minna Pensola och Antti Tikkanen spelade Prokofjev och påminde oss om att kompositören föddes i det som i dag är östra Ukraina.
Medlemmar ur Helsingfors Kammarkör sjöng några stiliga sånger och åtta musiker ur orkestern, bl.a. Batiashvili, Gustafsson och Söderblom, spelade Sjostakovitjs Oktett op. 11. De fick en ovation för den höga kvaliteten på musicerandet.
Minister Pekka Haavisto steg upp på scenen och beklagade att krigen i dag bryter mot internationella regler: "Nu behövs inte folk som tar parti för den ena eller den andra sidan, vi behöver bara säga stopp till dem båda".
Montague och Capulet
Sista delen bestod efter en andra paus av tre orkesterstycken. Leif Segerstam dirigerade Brahms Tragisk uvertyr och Eri Klas Tjajkovskijs uvertyrfantasi Romeo och Julia. Härligt resultat fick bägge maestrona med den nybildade orkestern, och välförtjänta applåder av både publik och musiker. Vill man se ett tema här så kan man. Romeo och Julia efterföljdes av Symfoniska danser ur West Side Story snärtigt dirigerade av oförliknelige Santtu-Matias Rouvali. Om Montague och Capulet, Sharks and Jets, kunde gräva ned stridsyxan, så kunde väl vissa delar av världen som står i brand ta modell.
Konserten finns till påseende på webben, liksom bilder som vi i publiken uppmanades ta med våra telefoner under konserten. Lång blev kvällen men vi som satt kvar till slutet vet att vi varit med om en unik kväll. Visst går de politiska åsikterna isär bland musiker och publik. Men vi kan spela med varandra, lyssna på varandra.