Strålande Scofield i Björneborg
Konserten med gitarristen John Scofields Überjam hör till dem man minns länge. Man behövde inte höra många toner för att inse att detta är groovet med stort G, skriver Jan-Erik Holmberg.
När den drivande pulsen av Avi Bortnick (gitarr), Andy Hess (bas) och Terence Higgins (trummor) överlagrades med Scofields suveräna gitarrarbete var det bara att konstatera att nu lyfter även annat än den fjärrstyrda minihelikoptern, som surrande i skyn filmade en bit Pori Jazz-historia.
Bortnick spelade inte enbart kompgitarr utan byggde och spelade upp fraser med en dator och sekvenserprogrammet Ableton Live. Bortnick titulerar sig själv som "guitarist, etc".
Kvartetten spelade i huvudsak musik från skivorna Überjam (2002) och Überjam Deux (2013). Boogie Stupid gjorde i början skäl för titeln. Den aningen snedvridna americanan, som även medlemmar i motorcykelklubbar kunde tänkas uppskatta, gick dock längre med Scofield som över den enkla ramen spelade både garagegitarr och bebop.
Curtis Knew, tillägnad Curtis Mayfield, inleddes lugnt men växlade sedan till discofunk. Scofield spelade alla tiders solo här. Melodilinjerna kan innehålla många mycket vanliga fraser, men han tillämpar och placerar in klichérna dem på ett helt annat sätt än andra gitarrister. Därför låter till och med de mest typiska ylandena och böjningarna fräscha. Rent tekniskt har han legat på toppen länge.
Bortnick plockade från datorn extra tamburiner, afrikanska slagverk och talade segment mellan kompandet. Han är en ovanlig gitarrist som inte tycks vara intresserad av traditionellt solospel. Således kontrasterade och kompletterade hans bidrag perfekt Scofields soloarbete. Bortnick hade nog sina solospottar, men då var det fråga om rytmiska variationer av ackordkomp som fungerade lite som ett slagverkssolo.
Dub Dub började med Scofield som kompade sig själv baklänges med hjälp av en frassampler. Som titeln antydde blev det ett reggaegroove med till saken hörande dub-ekon och andra effekter.
Trots att stämningen var hög från första stund ökade Überjam trycket ytterligare mot slutet. Bandets nyaste medlem, trumslagaren Higgins från New Orleans, som spelat i bland annat Dirty Dozen Brass Band, var mittpunkt i en traditionellt klingande låt. Den utmärkte Higgins bjöd på sång och solo från både setet och tamburinen. Scofield och gänget avslutade med I Brake For Monster Booty, som har blivit något av en signatur för gruppen.
Eftermiddagen på den gamla scenen inleddes av årets Pori Jazz-artist, Olavi Louhivuoris Oddarang. Bandet spelade musik från skivan In Cinema. Det var ofta frågan om meditativ musik som emellanåt var minimalistisk.
Mindre lyckat var att bluesylandet från den större scenen tidvis täckte denna lugnare musik. I slutet drog Oddarang dock på rejälare i Self Portrait som rentav rockade och påminde lite om Wigwam via bland annat gitarrarpeggiot.