Skivrecension: Haittos Sibelius hörvärd
Produktion Tero Halvorsen. (Finlandia Classics)
I tider när de moderna skivpressarnas eller digitala mixerbordens krav på perfektion blir allt strängare kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och tänka till: Hur ville Sibelius egentligen att hans violinkonsert skulle tolkas?
Svaret på frågan får vi aldrig, men ett steg närmare sanningen kan vi komma genom violinisten Heimo Haittos (1925–1999) inspelning som kommit ut i nyutgåva. Haittos lärare var Viborgmaestron Boris Sirpo som själv hade instruerats av Sibelius visavi tolkningen och hans syn torde ha påverkat Haittos rätt mycket.
Haitto uppfattade inledningens tema som spänt och intensivt – i motsats många av dagens violinisters tanke om det lugna och vackra. Andra satsen var oändlig och gränslös medan tredje satsen för honom var heroisk, till och med brutal.
Det första som slår en vid lyssning är ändå Haittos karakteristiska, intensiva och sköra vibrato, som tidvis angränsar till det nervösa. Hela tiden spelar Haitto med stora, grandiosa gester, eldigt och häftigt, med en rivighet och intensitet som saknar sin like. Även om spelet inte alltid är fullt så slipat talar Haitto med auktoritet samtidigt som de lugna och långsamma passagerna blir en aning rastlösa.
Inspelningen är gjord med Radions symfoniorkester och Paavo Berglund 1964, något år innan Haitto inledde sin tioåriga paus i violinspelet. På skivan finns också de sex humoreskerna opus 87 och 89 som Haitto förberedde på tre dagar inför inspelningen.