Teaterrecension: Själen är fri, Oliver
Unga Teaterns version av Oliver Twist är en levande gestaltning av utsatthet och integritet.
Scenografi och dräkter: Maria Antman. Ljus- och ljuddesign: Jukka Hannukainen. I rollerna:Tinja Sabel, Ylva Edlund, Mika Fagerudd, Kristian Thulesius, Frank Skog, Nina Jääskeläinen. Speltid: 2 timmar. Åldersrekommendation: från 7 år uppåt. Unga Teatern 14.9.
Unga Teaterns satsning på klassikern Oliver Twist får en att tänka på att Unga Teatern en gång i tiden varit Skolteatern. Bakom uppsättningen finns en rätt tydlig strävan att bjuda barn och unga på vår klassikerkanon. Medkänsla och moral följer med på köpet. Det pedagogiska och fostrande uppdraget är tydligt.
Christian Lindroos har lyckats med den svåra uppgiften att få in hela romanen i en två timmar lång föreställning. Allt verkar vara med, ändå är uppsättningen inte ett handlingsreferat utan en levande gestaltning av utsatthet och integritet. Intrigen med den fattiga och föräldralösa pojken som trots frestelser och olyckor lyckas bevara sin goda karaktär intakt är inte alldeles lätt att förstå första gången man möter den.
Persongalleriet är stort och pjäsens 23 roller spelas av sex skådespelare. De skådespelare som har flera men mindre roller växlar skickligt mellan dem.
Speciellt Mika Fagerudd som är Fagin och Noah axlar sin roll konsekvent och med kraft. Tillsammans med Ylva Edlund, som spelar bland annat Nancy och Monks är det de som bäst nyanserar bilden av ondska och utsatthet. Nancy kan göra avbön, medge att hon varit med om att inhysa Oliver i ett hushåll där verksamheten vilar på tvivelaktiga grunder. Hon ångrar det, men är samtidigt lojal mot de skurkar som hjälpt henne.
Scenen där Oliver har kommit till Fagin och ska skolas in i ficktjuvsrollen hör till pjäsens höjdpunkter. Man ser hur Oliver (Tinja Sabel) tycker att det är spännande och lite roligt att distrahera förbipasserande så att man kan snappa åt sig värdeföremål ur deras fickor. Frestelser skulle inte vara frestelser om det var lätt att avstå från dem. Att göra rollen som Oliver är att balansera mellan att vara offer och subjekt, att visa hur en personlighet tar form under ogynnsamma omständigheter, men med lyckligt utfall. Tinja Sabels ansikte och försiktigt återhållna kroppsspråk blir en spegel som återkastar en ung pojkes socialisation så som vuxna önskar att det alltid skulle gå till.
Om man vågar se verkligheten som den är, märker man att den består av idel orimligheter, som ändå har en egen inre logik. Så är scenen där Oliver ber om en tallrik soppa till på fattighuset och blir utskrattad av föreståndaren på kornet. Så blir många barn bemötta. Att kunna känna igen sig i den scenen kan hjälpa en att förstå sin situation.
Eftersom persongalleriet är stort och handlingen rätt komprimerad är det klokt att förbereda yngre publik. Teatern har sammanställt instuderingsmaterial med ett bra handlingsreferat, som man kan bekanta sig med om man inte orkar läsa hela boken.