Filmrecension: Allianser som alla tvivlar på
Dokumentär
Foto: Jarmo Kiuru. Dramaturgi: John Webster.
Regissören Wille Hyvönen fungerar även som skeptisk resonör i sin första långa dokumentär Min gudfar, hans thaibrud och jag (Kummisetäni thaimorsian). Framför kameran spelar han nämligen Thomas tvivlarens roll och kritiserar rätt så öppenhjärtigt sin gudfar Seppo som står i beråd att gifta sig med en thailändsk kvinna. Seppo är en duktig och driftig kötthandlare i Varkaus där även hans exhustru och son jobbar. Hans nya brud Pin är en ensamförsörjande tvåbarnsmamma.
Wille tror inte på äkta känslor i dylika allianser mellan västerländska män och thailändska kvinnor utan ser dem som ett ömsesidigt utnyttjande vars morot är erotik åt den ena parten och materiell trygghet åt den andra. Han ser dem helt enkelt som en förtäckt form av prostitution.
Seppo medger att många anser som Wille men hävdar ändå att han har fel i detta fall. Därför tar han med Wille på en månads resa till Thailand för att träffa Pin. Med på resan följer filmteamet.
Med sina provocerande frågor och små trick gör Wille allt för att finna pudelns kärna. Innan han slutligen är tvungen att medge att han hade fel i sitt tvivel. Filmen är en flärdfri men sist och slutligen vinnande dokumentär som naturligtvis vill sticka hål på fördomar och lättvindiga generaliseringar.
Även om det är fritt fram för åskådaren att bestämma vad som är äkta och mindre äkta. Eller att tvivla på ärligheten i dokumentärens disposition. Samtidigt som man lite impertinent kunde inflika att bygger nu inte många rent västerländska äktenskap fortfarande på mefistofeliska pakter i någon form?
Äktenskap i den rena kärlekens tecken är ett ganska modernt påfund.