Teater om sex och sånt
Text och regi: Tove Appelgren. På scenen: C G Wentzel och Mikael Strömberg. Teater Taimines premiär på Töölön yhteiskoulu 9.2.
”Det här är min flickvän, hon jobbar som hora. Nej, inte som eskort utan som hora!” Den absurda repliken får publiken bestående av både finsk- och svenskspråkiga tonåringar och en och annan lärare att skratta.
Nej, det låter inte klokt och C G Wentzels figur fortsätter nu allvarligare: ”Hur kan man acceptera prostitution om man aldrig skulle vilja att ens flickvän, förälder eller bekant sysslade med det?” Jag nickar, det låter rimligt, men hur i fridens namn hamnade vi här?
Det är inte varje dag man ser ungdomsteater som lyckas avhandla allt från tonårsfylla, vuxenalkoholism till porr, sex och prostitution på fyrtio minuter och dessutom med en humor som trotsar alla åldersgränser.
I True Love Sucks har Tove Appelgren skapat en lättsam sketchkavalkad som tar tag i flera akuta frågor utan att moralisera men också utan att sky moralen. Man kan se föreställningen som en fortsättning på diskussionen som pågått på insändarsidorna där oroliga föräldrar klagat på att samhällets översexualisering syns i radioprogrammet Sex & Sånt och redaktörer försvarat samtalstonen med att visa på det enorma kunskapsbehov som finns bland tonåringar och det poänglösa i att tiga eller ta till pekpinnen. Föreställningens syntes av debatten är att porr är en hyperretning och analsex inget man förväntas ställa upp på – det betyder ändå inte att normer är fruktbara när det gäller sexualitet.
Skrämmer inte
Med krullperuker på hjässorna inleder Wentzels och Mikael Strömbergs tonårstjejer med sin härliga jargong och sitt klockrena minspel. På agendan står förra helgens fest. Bettina smakade på det diffusa innehållet i en flaska och så gick det som det gick ... Illa, ja, men inte var det nu hela världen! tröstar väninnan. True Love Sucks har nämligen inte som avsikt att skrämma upp utan snarare uppmanar föreställningen publiken att tala ut om saker. Vänskapen är en stark kraft och man blir varm av flickornas stöttande – skurken är trots allt den slemmiga killen som sprider ut bilder på nätet och inte Bettina.
I nästa sekund förvandlas de fnissande flickorna till två medelåldersmän som diskuterar alkohol, traumatiserande barndomar och sena sexdebuter. Strömbergs figur Jakke avslöjar att han miste oskulden som 29-åring – hur skulle han få ihop hemmets budskap om sex som en äktenskaplig ritual med det enorma porrutbudet som fanns tillhands? Hos Wentzels Bjöna lämnade den första gången däremot efter sig ett långvarigt obehag. Kanske debuten inte är så himla viktig utan bara en port till trafikplatsen, funderar Jakke.
Humorn är härlig och ofta småfräck. Replikerna levereras på ett kreativt språk späckat med slang, penetrerande kabanosskorvar och fladdrande bambi eyes. Att föreställningen varvar finska med svenska fungerar ganska bra, åtminstone för en publik med någorlunda kunskaper i de inhemska språken. Åtminstone känns både finskans och svenskans ordförråd trovärdigt och färggrant.
Trots rafflande ämnen är tonen genomgående varm och passar också de yngsta högstadieeleverna – kanske går föreställningen nästan bäst hem hos högstadieeleverna med tanke på den snälla behandlingen. Å andra sidan kan de etikbetonade diskussionerna – alkoholskatt, socialpolitik – trigga gymnasieeleverna.
Det fina är det stora omfånget perspektiv – vi möter unga flickor som konfronteras med ett orättvist sexualiserat samhälle och pojkar som tvingas leva upp till konstruerade manlighetsideal som består i mopeder, bastubad och gevär. De vuxna är hopplöst skenheliga men visst förstår man att de ofta vill väl.
Tempot är rasande, ibland lite väl rasande för mig. Också på grund av språkskiftningarna blir det smått rörigt i resonemangen någon gång. Å andra sidan hör jag inte till målgruppen som vuxit upp med betydligt snabbare klipp än så här. Tråkigt blir det åtminstone aldrig och att Wentzel och Strömberg utför en härlig, urtöntig dans till Guns N’ Roses Paradise City kröner verket. Mer ungdomsteater åt folket!