Carl Gustaf ”CG” Wentzel gör barnteater som inte höttar …med pekfingret

Han fanns där redan i mina tonår. Med monologen Ondskan trollband han nästan hundra bråkiga elever i Norsens gympasal. Vi satt tysta och lyssnade av hänförelse – skolteater behövde inte bara vara Rockpojken! Det kunde vara något helt annat.
Det var i början av 2000-talet som skådespelaren Carl Gustaf ”CG” Wentzel började turnera i skolor med den omtyckta monologen Ondskan som bygger på Jan Guillous roman med samma namn. Wentzel tog först tjänstledigt från Lilla Teatern där han var anställd, men bestämde sig så småningom för att satsa helhjärtat på projektet. Han sade upp sig och fick stöd från Asko Sarkola (chef för Stadsteatern som då höll på att fusioneras med Lilla Teatern) som uppmuntrade honom att följa sitt kall.
Nu firar Wentzels Teater Taimine tioårsjubileum och med åren har ämnena på agendan blivit allt mer komplicerade. Våld, mobbning, vänskap och skilsmässa har man hittills hunnit avhandla. Den nyaste pjäsen True Love Sucks av Tove Appelgren kretsar kring frågor om sex, porr och prostitution och riktar sig till högstadie- och gymnasieelever.
Det låter värre än det i själva verket är, intygar Wentzel när jag träffar honom i Taimines replokal i ett källarhål på Sjömansgatan.
– Grundidén är att omforma all den här informationen som finns till hands till kunskap. När jag var ung fanns inte tekniken, men nu kan man helt ensam surfa på nätet och när man inte förstår skillnaden mellan porr, sex och kärlek kan det vara ganska hemskt. Porr är en hyperretning och har väldigt lite att göra med erotik, sex och framför allt med närhet.
Ämnet är aktuellt, vilket inte minst Sex & Sånt-debatten som blossat upp på Hbl:s insändarsidor vittnar om. Något föredrag är det däremot inte fråga om utan en föreställning där Wentzel och Mikael Strömberg sätter sig i de ungas situation på scenen.
– Om man talar om saker med deras rätta namn, utan att överdriva eller ljuga och tar publiken på allvar behöver det inte alls vara svårt att tala om ämnet. Vi är på barns och ungas sida. Komplicerade och krävande saker måste vuxna förklara.

Språkpolitik i teatern
True Love Sucks går på både finska och svenska precis som föregångaren Piece of Cake som tar avstamp i finska kriget 1808–1809 och vårt lands tvåspråkiga historia. Föreställningen har varit en succé och visats i 350 skolor av vilka merparten är finskspråkiga. Taimine har ett intensivt samarbete med Svenska nu, Hanaholmens organisation som stöder svenskundervisning i Finland.
– Folk ojar och vojar sig över den så kallade tvångssvenskan. Vi har turnerat i skolor i östra Finland intill ryska gränsen och varken mött aggression eller ointresse, säger Wentzel.
Turnén i skolorna i östra Finland blev också en dokumentärfilm som i höst visas i FST5. Utifrån sina erfarenheter menar Wentzel att debatten om ”tvångssvenskan” är konstruerad av politiker och medier. Ute på fältet är melodin en helt annan.
– Jag har mött pojkar i tretton- till femtonårsåldern med lippisen nerdragen som efter föreställningen kommit upp och sagt ”hei tää oli kova juttu!”
Han har heller inte träffat många finska lärare som skulle vara emot den obligatoriska svenskundervisningen.
– Vicerektorn i Tohmajärvi sa ”vi läser hellre svenska än ryska”. Då är Tohmajärvi en av de kommuner som ligger närmast Ryssland.
I Piece of Cake presenteras majoritets- och minoritetsbefolkningens gemensamma historia för unga som motvikt till den knappa undervisning som finns om Finlands tid som en del av Sverige.
– De facto har vi en gemensam historia som kan vara en stor tillgång. Det är viktigt att vi inte låser in oss i varsin fästning utan att vi i stället vågar blanda oss.
Tvåspråkiga skolor är däremot något Wentzel ställer sig tveksam till. Möjligtvis kunde konceptet fungera på orter där svenskan är stark som i Österbotten men i hemstaden Helsingfors skulle det vara svårare att få till en lösning där svenskan inte hamnade i underläge.

Nödvändig teater
Wentzel grundade Taimine år 2002 på grund av sin övertygelse om att teater kan göra nytta i samhället.
– Teater är inte ett självändamål utan ett medel genom vilket man kan tänka och känna till.
I början turnerade han ensam runt i skolor i Finland. I dag arbetar tolv personer från och till på Taimine.
– Man bygger inte egnahemshus med arvodena men engagemanget hos dem som jobbar här är påtagligt, säger Wentzel.
En långvarig medarbetare är Tove Appelgren som förutom True Love Sucks skrivit och regisserat Piece of Cake, Kärlek! Kärlek! och Olycka och elände.
På senare år har också Malin Kivelä och Silva Lillrank bidragit med pjästexter.
Nyskriven finlandssvensk dramatik är en viktig del av Taimines verksamhet då målet är att skildra ett samhälle som barnen och ungdomarna känner igen, förklarar Wentzel.
Taimines ålderssegment är brett. Samtidigt som tonåringar får en pjäs där frågor om sex, porr, alkohol och osäkerhet avhandlas får dagisbarnen en med världsmusik och sjungande stjärnor – i vår visas Lillranks omtyckta pjäs Stjärnornas sång i en finskspråkig tappning.
Efter tolv år på turné vill Wentzel slå hål på myten om att unga inte gillar teater.
– De kan koncentrera sig! De tycker om teater så länge man bara inte höttar med pekfingret. I dagens hetsiga värld finns det ett behov av tystnad, av att ta en sak åt gången.
För Wentzel har jobbet blivit allt mer lustfyllt med åren och att återvända till institutionsteatrarna är inget alternativ just nu.
– Min erfarenhet är att vuxna en dötråkig publik, säger han skämtsamt och förklarar sedan att barn och unga ofta kan vara en större utmaning än en vuxenpublik som är van att gå på teater.
– Det finns inget häftigare med en knäpptyst sal där 250 lågstadieelever eller 300 högstadieelever sitter nästan utan att andas och följer med och man sedan hör dem skratta och jubla. Du måste verkligen ha någonting att säga för de meddelar genast om de inte är berörda!

True Love Sucks hade premiär den 9 februari på Töölön yhteiskoulu.