När Hangö blir Sicilien

En ettrig tärna störtdyker ner i vattnet för att sedan uppenbara sig igen med sin fångst inklämd i den vassa näbben.
– Han bor här vid viken. I början var han rädd för oss men nu har han vant sig, säger Michele Losi.

Bakåtlutad på de varma klipporna med ett par Marcello Mastroianni-solglasögon på näsan iakttar den italienska regissören repetitionerna som pågår på parkbergen i Hangö.
Uppe på krönet sjunger en kvinna i rött. Två nakna figurer klättrar upp för berget, väl uppe på toppen stelnar de i poser.
– De gestaltar skulpturer av Apollon och Afrodite, förklarar Losi.

In-Boscati/The eyes path #2 The Siren är en platsspecifik föreställning enkom gjord för Hangö av teatergruppen Scarlettine Teatro. Projektet tog vid i november när Losi för första gången besökte Hangö tillsammans med Matilda Sundström som är en Hangö Teaterträffs arrangörer.
– Idén kom från landskapet. Det kändes som en perfekt plats för Odysseus och sirenerna, förklarar Losi.
Hemma i Italien bestämde han sig för att knyta vandringen till Giuseppe Tomasi di Lampedusas novell Sirenen.
– Lampedusa skrev också Il Gattopardo (Leoparden), som utspelar i 1860-talets Sicilien. På något sätt kändes det som om Hangö befinner sig i en annan tid. Casinos vita byggnad för tankarna till 1800-talets andra hälft.

Vild sexualitet
Det är också vid Hangös gamla societetshus som vandringen tar vid. Solen gassar över verandan och Losi uppmanar den finländska teatereleven Elisa Makarevitch att be två förbipasserande damer agera testpublik. Efter en stund avlägsnar kvinnorna sig – "Fast jag skulle nog hellre vara på Sicilien än i Hangö", hälsar den ena.

På verandan träffar vi också huvudpersonen i Lampedusas novell, den belästa professorn Rosario La Ciura. Joseph Scicluna som spelar den originella mannen leder vandringen och uppmanar publiken då och då att stanna på stigen, ta in doften av tall eller fästa blicken vid Etna vars stolta siluett mycket väl kunde tänkas avteckna sig någonstans vid horisonten.

Lampedusas professor är expert på klassisk grekiska och i själva verket den enda bland de vittra som behärskar det "utdöda" språket.
– Han bestämmer sig för att visa sig själv för första gången. Landskapet vid udden är hans vardagsrum, bildningens högborg. Här finns de grekiska statyerna och Barbara som står uppe på klippan sjunger strofer av Sapfo.
Berättelsens höjdpunkt infaller då professorn avslöjar hemligheten bakom sina kunskaper i de klassiska språken, nämligen en ungdomsromans med en äkta siren. Sirenen Lygaia som han möter i Augusta i Sicilien lär honom tala grekiska och att inte tro på sagorna: "Vi dräper ingen, vi bara älskar". Den passionerade romansen varar en sommar och tar slut när hon återvänder till havet.
– Novellen handlar om sex, mat och kärlek. Sirenen representerar en vild sexualitet och professorn frågar sig: Vad är egentligen Gud och det gudomliga? Erotiken, smaken hos sjöborrarna han äter, de sicilianska landskapen, havets färg är platser för Gud.

Regn gör inget
Den Milanobaserade teatergruppen Scarlettine Teatro grundades 1998 och arbetade till en början med social teater i urbana miljöer.
– Vi provocerade och tog i människor, berättar Losi.

Så småningom vändes intresset mot naturen, och liknande vandringar som i Hangö har teatergruppen ordnat runt om i världen. I sommar blir det bland annat en föreställning på Sardinien där gruppen ska utforska Ikarosmyten.
– Att nyttja landskapet är mer kraftfullt än att stanna inne i en black box där det egentligen kvittar var du är – du kunde lika väl vara i Milano som i Hangö. Naturen ger impulser som man måste följa men man ska ge det tid och verkligen ta in landskapet. Regnar det ställer vi inte in utan använder oss i stället av det.

Losi har stött på flera överraskande vändningar under repetitionerna.
– Häromdagen såg vi en stor älg hoppa ner i vattnet och simma mot stranden. Människorna som låg och solade sig blev förskräckta och började springa i väg. Det vore fint om det hände igen under föreställningen. Då skulle publiken få ta del av en verklig upplevelse i föreställningen.  
Syftet med vandringen är att publiken ska se saker och ting i ett nytt ljus.
– Många har säkert vandrat längs med stigen 25 000 gånger utan att egentligen titta. Nu får de se platsen ur ett nytt perspektiv. Och då tror jag att publiken verkligen genomgår en förvandling.
Naturen har också andra fördelar. Losi säger att hela ensemblen är mer avslappnad när de får jobba ute i det vilda.
– Jag försöker inte vara mystisk. Vi har verkligen kul.

In-Boscati kan ses under Hangö Teaterträff i dag lördag kl. 12 och kl. 17.15 och söndag kl. 12.