Inte svår. Lidia Bäck och Matti Raita leder projektet som ska göra den beryktade Nobelpristagaren Elfriede Jelinek bekant för Svenskfinland. Foto: Niklas Tallqvist.

Nyfikna på Jelinek

Elfriede Jelinek har ett rykte om sig att vara oerhört svår att sätta upp. Lidia Bäck och Matti Raita håller i projektet där fyra regissörer iscensätter Nobelpristagarens dramatik under Hangö Teaterträff.

Femtiofem minuter stående ovationer fick pjäsen Ein Sportstück under premiären i Wien. Hos oss har Nobelpristagaren Elfriede Jelinek däremot aldrig satts upp av en institutionsteater.
– Det är konstigt, men samtidigt kan man inte klandra någon. Nu försöker vi ta reda på om det är så omöjligt att sätta upp henne, förklarar skådespelaren Matti Raita.
Tillsammans med Lidia Bäck håller han i projektet som ska introducera den österrikiska dramatikern för teaterfolk och publik i Svenskfinland.

Det som kommer att ske under Hangö Teaterträff skulle kunna kallas för en turbouppsättning. På torsdag kväll får fyra regissörer ett utdrag ur ett manus, på fredag träffar de sin ensemble och repeterar fram till kvällen då det blir uppspel.
– Vi ger grupperna så knappt med tid för att sänka ambitionsnivån. Regissören kan gå på sin första impuls och hinner inte bli för psykologisk, säger Bäck.
Regissörerna som kommer att tag i den än så länge hemliga Jelinektexten är Ann-Luis Bertell, Martin Bahne, Mitja Sirén och Cris af Enehielm.
– Vi ville ha en jämn fördelning mellan könen och mellan fria grupper och institutioner, förklarar Bäck som också intygar att intresset för projektet har varit överraskande stort.

Gruppernas medlemmar och storlek lottas fram. Huruvida själva produktionsstrukturen fungerar är också ett spänningsmoment.
– Man kan varken förutse eller kontrollera produktionen. Det är också ett sätt att se hur långt man kommer med bara regissörer och skådespelare.
Uppsättningen är överlag avskalad och teknik används sparsamt. Skådeplatsen är det gamla militärsjukhuset "Mau-Mau" i Hangö.
– En sunkig plats med många vrån och Tjernobylkänsla, beskriver Raita.

Totalt blir det fyra olika tolkningar som tar avstamp i samma text. Regissörerna får däremot välja om de använder sig av hela texten eller om de bara låter sig inspireras av den.
Kvällen avrundas med en publikdiskussion med Jukka-Pekka Pajunen som översatt ett flertal Jelinekverk från tyska till finska och kulturjournalisten Tomas Jansson som gjort flera program om henne.

Herregud vad svårt!
Både Bäck och Raita hoppade ivrigt på projektet som är ett samarbete mellan föreningen Lust (Långsiktig utveckling av svenskspråkig teater) och Hangö Teaterträff.
– Jelinek har jag läst när jag jobbade i Malmö. Då tänkte jag: "Herregud vad svårt! Kan det se ut så här?" Sedan dess har det malt på i bakhuvudet, berättar Raita.
Bäcks första möte med dramatikern ägde rum i Berlin år 2007 då hon såg pjäsen Ulrike Maria Stuart.
– Då var jag inte så bekant med Jelinek men bilderna stannade kvar länge. Jag blev nyfiken på henne – som skådespelare vill jag bli utmanad av text och regissör.
Under våren har bekantskapen med Jelinek fördjupats genom pjäsläsningar och diskussioner.
– I dag ser jag på henne med skräckblandad förtjusning. Jag blir kanske inte så mycket klokare, men desto mer intresserad, säger Raita.

Gör hur ni vill!
Att välja ut en lämplig passage ur hennes digra manus var inte en lätt uppgift.
– Hon har extremt långa tankebågar. Ett stycke kan referera till något som sades nitton sidor tidigare i manuset. För en skådespelare är det verkligen en maffig text att behärska, säger Raita.
Jelinek ger däremot regissören en stor frihet. "Gör hur ni vill, det gör detsamma”, är en uppmaning som inte sällan dyker upp i hennes scenanvisningar.
– Hon följer Brechts tradition med att bryta ner den fjärde väggen, men till skillnad från Brecht får man göra nästan vad som helst med hennes texter. Man får dissekera dem. Hon är kritiskt till att heligförklara konsten, konstaterar Bäck.
Jelinek var ett "underbarn" som spelade piano, violin och orgel som ung men som sedan valde litteraturen och dess frihet. Musikaliteten som så tydligt genomsyrar hennes språk tjusar Bäck.
– Hennes rytm är jättespännande!

I våras kunde man se Liisa Risus fria tolkning av Pianolärarinnan dansas fram på nutidsdanscentret Zodiak i Helsingfors. Före det har Jelinek satts upp en enda gång i Finland, då av den lilla gruppen Teatteri Kehä III i Vanda. Hennes manus är enorma textblock som på ytan verkar sakna struktur vilket gör att hon brukar avfärdas som "för svår".  
– Jag tycker man kan dyka in i texten utan förhoppningar om att förstå. Då kan man helhjärtat gå in i bilder och känslor, säger Raita.

Eftersom hon inte har situationer, karaktärer och en historia kan hennes dramatik verka komplicerad, medger Bäck.
– Vi lär oss läsa tv, skönlitteratur och ordna texten enligt ett system, en psykologisk båge. Om man försöker göra det med Jelinek kan man bli frustrerad. Men gör man det inte börjar saker hända.

Ett sätt att närma sig Jelinek är genom tematiken.
– Hennes texter handlar om sexualitet, våld och maktstrukturer i samhället, säger Bäck.
– Hon ställer temat till sin spets. Hon skriver så köttigt, brutalt och vulgärt. Hon blottar maktstrukturer på ett obehagligt sätt, konstaterar Raita.

Jelinekprojektet har premiär 8.6 klockan 18 på det gamla militärsjukhuset Mau-Mau i Hangö. Hangö Teaterträff börjar i dag och pågår till 10.6.