Livet är stort men ändå för litet

Ett handmålat inbjudningskort damp ner med posten häromdagen. När Stefan Lindfors firar sina femtio år är detaljerna noga utfunderade. Drygt 400 personer är inbjudna och partyt skall bli en överraskningarnas kavalkad.
– Jag är en sådan som lägger ner min själ i det jag gör, oberoende av om det skall handlas mat, fixas kalas eller formges. Att vara festarrangör är en skapande syssla och nästan lika krävande som en stor specialbeställning, utbrister Lindfors i en paus mellan förberedelserna.
Provokatör, begåvad formgivare och rastlös mångsysslare – mycket har sagts om Stefan Lindfors och givet är detta: han är nästan aldrig stilla, har ständigt något på gång och oroar sig för att inte hinna med allt han vill.
Man ska spara lite längtan, stod det på den serieremsa Stefan Lindfors mamma Anita en gång klippte ut och förärade sin otålige son. Och trots att Lindfors inte har glömt mammas råd är huvudet fullt av sådant han grämer sig över att inte ha gjort.
– Varför har jag inte lärt mig flyga? Varför har jag inte varit på Nya Zeeland och Antarktis? Och varför har jag inte gjort någon långfilm?
– Jag vet att jag inte kan vinna över livet. Men det hindrar mig inte från att harmas över det ogjorda. Mitt liv är som ett arbetsbord – hur stort det än är, så är det ändå för litet.
Ändå har Stefan Lindfors hunnit med en hel del. Tjugofyra år har gått sedan den unge Stefan fick sitt genombrott som formgivare på möbelmässan i Milano 1988. Hur ser han på sin utveckling sedan dess?
– Att inte veta vad som väntar bakom knuten har varit viktigast. Jag är inte en sådan som vill planera mitt liv på förhand.
– Och att inte upprepa sådant som någon annan har gjort är mitt motto som konstnär. Jag nänns inte göra det, vilket innebär att jag sätter ribban högt.
Bland de egna höjdpunkterna listar han flaskan Plup (som nu igen finns till salu, denna gång i bättre plast än senast) och kaffekoppen Ego. Den senare har redan kopierats vilket inte bekymrar dess upphovsman.
– Inte är jag helt likgiltig men inte upprörd heller. Jag bryr mig inte särskilt mycket om det.

Piloten till Kampen
Mest aktuell är Stefan Lindfors nu med de omtalade hållplatserna, som skall förändra stadsbilden i Helsingfors. Försökshållplatserna installeras vid Kampen i slutet av sommaren.
– Sedan skall hållplatserna ritas på riktigt. Vi testar och kollar att allt funkar men när det gäller dessa är jag inte rädd. De har manglats i så många möten i förstoringsglas hos olika instanser att det vore märkligt om de var misslyckade.
Kritik har Stefan Lindfors fått under hela sin karriär och själv säger han att han tål leken ganska bra. Men den högljudda kritiken för priset på hållplatserna fick honom att ilskna till.
– En prototyp kostar alltid, det är hela idén. Men i övrigt är det så att mina arbeten sällan kritiseras, där­emot nog allt möjligt som handlar om min person. Tydligen finns det mycket antipatier i omlopp.
– Någon blev förbannad för att jag avslöjade att idén till hållplatserna föddes när jag låg på badstranden i Los Angeles. Vad f-n spelar det för roll var jag får mina idéer? Jag får betalt för idén, inte var jag har kommit på den.

Branschen då? Hur ogin är den?
– Det är en hopplöst avundsjuk bransch. Folk pratar skit bakom ryggen och kallar kollegerna för lata och fega. Oiva Toikka sade en gång när vi träffades i simhallen att ”du är reko eftersom du aldrig snackar skit om dina designkolleger”.
– Men exakt hur mycket avundsjuka som puttrar vet jag inte riktigt.

Massage på Åland
I sin show Sound of Mark berättar Mark Levengood den dråpliga anekdoten om sin mamma som insisterar på att sonen skall komma till Åland så hon får bjuda på lunch. Måltiden visar sig vara en förevändning för att få Mark att vandra i väg till Mariehamns enda porraffär och köpa en massagestav formgiven av Stefan Lindfors.
Mark Levengood och Stefan Lindfors är småkusiner och Mark Levengoods mamma en ivrig samlare av produkter släktens designkändis har skapat. Staven heter Serpent och ser ut som en liten orm. Lindfors antog utmaningen eftersom han ville avdramatisera Sin City som saluför erotiska hjälpmedel.
– Sexleksaker gör sexlivet roligare och det intresserar väl alla, tycker han.
I övrigt är det framför allt insektvärlden som inspirerat Stefan Lindfors. Trollsländans vingar, spindelnät, larver och puppor är motiv han med förkärlek använder. Den dimensionen kom när han började med bildkonst.
– Jag är intresserad av livscykeln och ser den som en ring, inte som en rak linje. Insektens livscykel är snabb och vacker.

Pappa och barn
Offentligheten älskar Stefan Lindfors och själv trivs han i rampljuset. En sida har förblivit okänd och det är faderskapet. Lindfors har tre barn från två äktenskap och syns ofta med de två yngsta i sina hemkvarter. Barnen bär sina mammors efternamn vilket är ett initiativ från deras pappa.
– Mammorna bär, föder och har huvudansvaret för barnen. Det hade varit chauvinistiskt att kräva att de skall ha mitt namn. Dessutom är det bättre för dem att inte automatiskt kopplas ihop med mig.

En hurdan pappa är du?
– Ju mer jag får vara mig själv desto bättre är jag som pappa. Ungarna tycker om mig och jag älskar dem helt massor. Jag är själv ett barn och det är min styrka, jag är på samma nivå som de och blir nästan aldrig arg på dem.
– Men jag har svårt för att göra saker med barnen som jag inte tycker är roliga. Jag leker inte tre timmar en lek som jag inte vill leka.