Halva kroppen bränd - Gustaf Seppelin överlevde

LULEÅ
Gustaf Seppelin Solli, 20, skållades av het ånga och frätande kalk vid en arbetsolycka på Nordkalk i Luleå den 1 november i fjol.
Han var en av sju personer som skadades. En av Gustafs arbetskamrater Johan Löfroth, 23, dog några veckor efter olyckan.
Gustaf minns olycksdagen som om den var i går. Han skulle egentligen äta middag med sin flickvän när en arbetsledare ringde. Nordkalk hade problem med en kalkugn och behövde underhållspersonal.
Gustaf lovade att ställa upp.
Han berättar om olyckan utan att visa några stora emotioner. Då och då torkar han en tår av kinden, men han gråter inte. Hornhinnorna är skadade och ögonlocken fungerar inte som de ska – därför rinner tårarna.

Olycksdagen
En stor kalklump, en så kallad sinter, hade fastnat i ugnen. Nordkalk behövde hjälp med att få bort den och kontaktade två av sina underentreprenörer.
Företaget hade stängt ner kalkugnen ett dygn tidigare, men den hade inte hunnit svalna. Genom ett hål i ugnen kunde Gustaf se den glödande kalkmassan.
Gustaf och hans arbetskamrater, som kom från underentreprenörerna, skulle avlägsna kalkklumpen.
– Vi använde ett kopparrör och vatten för att skära loss klumpen.
De hade hållit på i drygt två timmar när det skedde ett ras inne i ugnen.
– Strax efter klockan elva kom det en ångexplosion. Det blev vild panik, alla försökte springa därifrån.
Gustaf och Johan som stod närmast fick mest vattenånga och frätande kalk på sig.
Det bara bubblade under huden. Gustaf försökte skydda ansiktet med tröjan, men drog ändå i sig frätande kalkdamm.
I ett försök att rädda Gustafs syn spolades han med vatten i ögonen medan man väntade på ambulansen.
– Jag sa till ambulanskillen: ge mig allt smärtstillande du har. Han sa att det har jag redan gjort.
Sedan blev allting svart.
Gustaf vaknade upp sex veckor senare på brännskadekliniken vid Uppsala sjukhus.

Som ett öppet sår
Gustavs mamma Carina Seppelin är född i Vasa och sonen har tillbringat många somrar hos mormor i Vasa. Han säger att det är tur att mormor inte såg honom de första veckorna.
– Jag har sett bilderna. Hela jag ser ut som ett öppet sår.
Gustaf hade fått 55-procentiga brännskador, läkarna hade tvingats amputera åtta av hans fingrar och de försöker göra nya ögonlock med hjälp av hud som de tagit från hans axlar.
– Överallt där jag har haft frisk hud har de tagit, säger han och drar upp skjortan för att visa ärren.
Gustaf, som gillar motorcyklar, minns väl första gången han såg sina händer. Läkarna hade opererat bort lite i taget av fingrarna,. Fingrarna var sönderbrända ända in till benen.
– Först skrattade jag och tänkte, fan vad fula fingrar jag har fått. Sedan började jag tänka på hur jag ska kunna göra någonting vettigt med dem.
Nu är han mera hoppfull.
– Jag har redan märkt att jag kan använda händerna rätt bra utan fingrar. Jag har provat dra in kopplingen på motorcykeln och klarar av det.
Inte i sommar, men kanske om ett år, ska han köra motorcykel igen.

Nyförlovad
Gustaf fick komma hem till Mörön strax söder om Luleå för sex veckor sedan.
Då kunde han knappt gå från ytterdörren till soffan. Nu promenerar han en kilometer utan besvär. Efter att han skrevs ut från sjukhuset har han förlovat sig med sin flickvän Pernilla Lövgren, fyllt 20 år och försöker nu lära sig att få vardagspusslet att gå ihop.
Saker som förr var självklara är det inte längre.
– Sånt som att laga mat eller hitta kläderna är svårt när jag ser så dåligt.
Hans föräldrar bor i samma by. Pappa Arvid Solli säger att det är som att ha fått barn igen.
Olyckan utreds av Arbetsmiljöverket, polisen och de inblandade företagen. Nordkalks egen internutredning är klar. Gustaf hade fått den samma dag som Hbl besökte honom.
Gustaf och han är besviken på Nordkalks utredning.
– Det lät som om det är vår firma som har gjort fel. De anser att vi är okunniga. Jag känner mera att det var Nordkalks arbetsmetoder som det var fel på.
– Nordkalk säger bara att det är en tragisk olycka. De får det att låta som om ingen bär ansvaret.

Vill jobba igen
Gustaf Seppelin har en vilja av järn, själv kallar han det tjurskallighet, som hjälpt honom att överleva. Han har redan bestämt sig för att han ska tillbaka i arbetslivet.
– Jag har intressen som gör att jag behöver mer pengar än vad en sjuklön ger, säger han.