Leif Jakobsson: Donatorerna förtjänar bara högsta kvalitet!

Fjolåret var inget höjdarår för finlandssvenskheten. Det politiska stödet för landets tvåspråkighet verkar minst sagt instabilt, och affärstänkandet vinner fotfäste inom kulturinstitutionerna.
Förlag fusioneras, Åbo Akademi verkar mest angelägen om att rationalisera bort humaniora, finlandssvenska skolelever gäspar i pulpeterna. Kan Kulturfonden hjälpa? Med en utdelning på 33 miljoner euro borde ju något litet hål kunna lappas.
– Det är en väldigt grannlaga balans att både jobba med förnyelse och värna om viktiga kulturella värden som bär det svenska. Det är viktigt att se framåt och inte enbart se hotbilderna, det ger diskussionen negativa förtecken. Vi ska titta framåt, det är vår överlevnadsstrategi, fastslår Leif Jakobsson glatt.
Vi sitter i mötesrummet Meta – döpt efter Meta Torvalds – på Simonsgatan i vinterljus och Jakobsson har nyligen börjat bekanta sig med sitt nya jobb som direktör för Svenska kulturfonden. Till första april är det formellt Berndt Arell som innehar posten, medan Jakobsson blir varm i kläderna. Arell hann vara direktör i två år. Jakobsson tänker stanna längre.
– Jag ser det här som ett långsiktigt uppdrag. Vi jobbar med en årscykel av ansökningar – men det finns också utrymme för mig, styrelsen och delegationen att göra större strukturella satsningar, vilket kräver långsiktighet.

I och med att Söderströms och Schildts fusioneras får de finlandssvenska småförlagen en allt viktigare betydelse för litteraturens fortlevnad och mångfald. Vad kan och vill Kulturfonden göra för att stödja den finlandssvenska bokutgivningen, alltså inte enbart författarna, i den nya situation som uppstår i och med fusionen?
– Att stödja finlandssvensk litteratur är utan tvivel en av Kulturfondens viktiga uppgifter. Bokutgivningen stöder vi genom bokkatalogen och betydande bidrag till bokmässorna i Göteborg och Helsingfors. Vi stöder också Filis stora satsning på finländsk litteratur i Frankfurt 2014. Vi reagerar på ansökningar och baserar besluten på ansökningens kvalitet, på hur vi tror att verksamheten skulle motsvara våra mål och syften. Vi ger verksamhetsbidrag åt föreningar och det finns förlag som fungerar i föreningsform. Men jag går inte här in på några konkreta exempel och utlovar ingen ny stödform för förlagsverksamhet.

Men du signalerar att ”försöka duger”?
– Ungefär så. Vi har goda möjligheter att stödja konstutövare både via arbetsstipendier och projektstipendier, och via institutioner och samfund.

Sommaren 2008 gick Kulturfonden som en av tre finlandssvenska fonder in för att finansiera bygget av Musikhuset. Kulturfondens andel var överlägset störst, 3,7 av 5 miljoner. Vad förväntar du dig att fonden får ut av den investeringen?
– Även om offentligheten kring musikhuset fokuserat på sådant som konsertsal och akustik, så är Musikhuset ju ett säte för den högsta musikutbildningen i landet. På samma sätt som Kulturfonden har stött övriga högskolor i samband med högskolereformen så ser jag satsningen på Musikhuset som ett kraftfullt stöd för musikutbildningen.

Din föregångare Berndt Arell sade i Hbl 5.3.2011 att Kulturfonden är beredd på att också stödja verksamheten i Musikhuset: ”Det är klart att när man ger pengar till väggarna så vet man att det följande år behövs pengar till innehåll. Vi är förberedda på det.” Vilken form av verksamhet kommer Kulturfonden att stödja i Musikhuset?
– Huvudfestligheter i samband med Erik Bergman-jubileet är ett exempel på evenemang vi kan stödja.

Hurdana tv-satsningar tycker du att kulturfonden borde stödja? FST5-program som Min morgon och Anne & Hanna görs med en betydande insats av fondpengar, FST5 kräver att det finns en medfinansiär för att vilja satsa.
– Det är otroligt viktigt att vår tid producerar levande bild om det svenska i landet på olika sätt, och att den relativt stora grupp unga som får utbildning inom medier också ska ha möjlighet att jobba med det de studerat. Det finns ett starkt finlandssvenskt allmänintresse i det här. Samtidigt ser jag det inte som vår uppgift att stödja direkt rundradioverksamhet. Vi ska stödja produktioner utanför rundradiobolaget. Med mina 25 år i tv-branschen kommer jag att granska de här sakerna alldeles speciellt och tycker att det är otroligt viktigt att de produktioner vi deltar i så långt möjligt ska ha också en sekundär användning. De ska inte produceras enbart för att sändas i rutan, utan utgöra ett rörligt bildmaterial som kan användas på andra sätt, i andra sammanhang, på andra plattformar. Fiktion eller dokumentär, animation, kortfilm eller långfilm som primärt visas på tv skall också kunna visas på biograf, på festivaler, exporteras till andra länder och läggas ut på nätet. Bildvärlden på svenska som vi är med om att finansiera skall alltså utgöra ett arkiv över rörliga bilder – tänk vidare mot skolor, biblio­tek och så vidare. Jag ser faktiskt en mer mångfacetterad distribution som det som berättigar Kulturfondens stöd till filmproduktion.
– Och vi kan inte vara majoritetsfinansiärer, så det gäller för alla aktörer att söka brett stöd – offentliga medel, lokaltv-bolag, lokala intressen, nordiska sammanhang.

Kulturfonden bidrog med 250 000 euro till Guggenheim-utredningen. Är ni beredda att ge mera om museet byggs i Helsingfors?
– Kulturfondens styrelse och förra direktör Berndt Arell fattade beslutet om att vara med och finansiera utredningen. Jag gick för att lyssna när utredningen presenterades för några veckor sen och jag tror att Kulturfonden nu har fått det man ville ha: en bredare bedömning av förutsättningarna för konstmuseernas verksamheter i Finland, gjord av utomstående konsulter. Några andra beslut har inte fattats inom Kulturfonden. Fortsatt planering eller någon form av finansiering för operativ verksamhet har över huvud taget inte diskuterats. Om en sådan diskussion väcks ska vi gå in i den öppet inom fonden, men jag har ingen egen agenda i frågan.

Musikhus och bildkonst sväljer mycket pengar, men är också roliga och givande att tala om ur byggnads- och evenemangssynvinkel. Litteraturen är inte så spektakulär men ganska billig i drift och den konstart jämte teatern som mest konkret är finlandssvensk, det vill säga utövas på svenska. Hur tänker du kring det här?
– Min definition är bredare än så. Språkets struktur, grammatiska och andra språkliga egenskaper som har med syntax, tempo etcetera att göra påverkar människors perception av bild och säkert också av musik. Det finns en språklig dimension i all konstkonsumtion och i hur man tolkar och förstår sin upplevelse. Även om jag är överens med utgångspunkten i din fråga, att i litteratur och teater är språket själva verktyget.

Också i den finlandssvenska skolan är det kris. Pisaresultaten dalar och en färsk undersökning framställer finlandssvenska skolelever som likgiltiga och ointresserade. Finns det någonting som kulturfonden kan göra här – och har pedagogiska fakulteten i Vasa skött sitt ansvar?
– Vi sysslar uttryckligen inte med grundutbildning men vi deltar på olika sätt i diskussionen om stora strukturella frågor inom utbildningssektorn. Kulturfonden har under de senaste åren beställt flera utredningar och rapporter om den svenska skolan bland annat gällande läromedel, Pisaresultat och fortbildning. För närvarande utreds läromedlens ekonomi, gymnasiernas framtid och samverkan mellan utbildningsfältets aktörer. Utredningarna tjänar som underlag för fondens beslut, men en stor del av dem publiceras för allmänt bruk.
– Men generellt måste jag säga att jag inte tycker att vår finlandssvenska skola är i kris och jag tycker att vi kunde ha lite bättre självkänsla då det gäller vad vi själva är och står för och inte alltid jämföra oss med majoriteten, med det globala eller europeiska. Kan man inte stundtals erkänna det unika i vår situation, inom ramen för det vi är? Vi är färre, vi kan försöka hitta unika småskaliga lösningar och stå för dem.

Vad annat vill du säga till folk som undrar vad Kulturfonden kan göra för deras finlandssvenskhet?
– Jag vill driva kvalitetsfrågor och tycker att ansökningarna skall återspegla den kvalitetsambition som den som ansöker har i sitt projekt. Tyvärr lever inte alla ansökningar upp till de kraven nu. Där tror jag att jag kommer att vara ganska sträng och kräva större ambition när det gäller att beskriva vad det är man vill göra.
– Vi borde också utveckla redskap för kvalitetsutvärdering, så att vi vet hur våra satsningar utfallit. För mottagarna gäller då att när man lär sig redogöra för vad man gjort så lär man sig också planera följande projekt bättre. Det finns en klart etisk dimension i det här kravet. Kulturfondens donatorer har gett oss uppdraget att stödja svensk kulturell verksamhet och svensk bildningsverksamhet i Finland, de förtjänar bara högsta kvalitet.
– Och kvalitet betyder alltså inte ensidig inriktning på professionell konstutövning. Kvalitet finns också på amatörfältet, man ska också där satsa fullt ut och överträffa sin tidigare prestation – då kan man få pengar!