"Svårare att spräcka rösten på svenska"

Du är aktuell med din förs­ta rockskiva på svenska i eget namn, hur stor risktagning är det?
– Solodebut på svenska är nog en otrolig dumhet ifall man ska nå ut i Finland (skratt). Men jag har jobbat tre år med skivan, och villkoret var från början att texten skulle vara på svenska. Jag har nog kommit i den åldern då jag tycker jag har något att säga. Då behövs inget filter, svenskan gör det klart och redigt. Visst vore det enklare sjunga på engelska, med jag har undervisat en hel del i musik och då alltid framhållit att det är modersmålet som oftast kommer närmast vad man vill uttrycka. Skulle jag sjunga på engelska vore det att be folk att kliva in i en låtsasvärld, vilket jag inte ville. Men det är helt klart svårare att spräcka rösten på svenska.

Vilka är dina musikaliska förebilder?
– Brittmusiken framför allt, mest i form av The Kinks, The Who och The Divine Comedy. Speciellt sistnämnda har inspirerat mig till att verkligen jobba fram albumet som en helhet, göra det tydligt vad låtarna handlar om. Det blir mycket erfarenheter, kompisars och egna.

Du är gift med Ulrika Bengts och jobbar som bäst med att göra musik till hennes kommande film Fyren, hur är det att leva och jobba så tätt ihop?
– Jag har förstås jobbat med många andra också men eftersom man är varandras favorit så blir det väldigt lätt så att man håller ihop. Just nu i samband med Fyren är det ändå hennes vision jag försöker hitta. Jag kom faktiskt just från studion efter att ha spelat in ett stycke med svenska Amanda Ooms som även skådespelar i filmen. Hon är en gammal förebild och det har varit underbart att jobba ihop.

Ditt och Ulrikas samarbete har pågått väldigt länge, har det alltid varit självklart?
– Alltihop började egentligen av misstag. Det var något år när Ulrika hade ett filmprojekt och jag saknade jobb som vi testade att hjälpas åt. Sedan dess har det varit självklart. Mycket av musiken som ingår på nya skivan har inspirerats av liknande projekt. Att jobba med film och tv har även lärt mig jobba med tidsram och budget.

Hur tänker man som artist med ursprung på Åland men bosatt i Helsingfors kring huruvida det är Sverige eller Finland man ska satsa på?
– Det är knepigt. Men jag brukar jämföra med Island. Inte är de många där heller men de gör otroliga saker ändå. Svenskfinland har en fantastisk teaterscen, inget säger att musiken inte kunde få samma uppsving. Fast då måste vi först sluta hänga upp oss på dialekter. Jag hoppas förstås att skivan ska hitta lyssnare i Sverige, den har redan spelat en del på Sisuradio. Men det krävs att den hamnar i rätta händer, hos någon som kan ta den vidare.

Härnäst spelar Peter Hägerstrand på de åländska Sjödagarna den 20 juli.