Nyslott firar 100 år med opera om opera

NYSLOTT

Regissören kallar det en tea­terlek. Kompositören kallar det en tragikomisk opera i tre akter, som en kombination av opera seria och opera buffa.
Och båda har rätt.

La Fenice, som uruppförs i Nyslott i kväll, är en opera om ett operahus, om det olycksdrabbade La Fenice i Venedig, som tre gånger har brunnit till marken och fyra gånger byggts upp.
Senast det hände var 1996 då ett par elektriker med flit orsakade en brand i huset under pågående reparationsarbeten. Syftet var att förhala reparationsarbetena och undvika de skyhöga ekonomiska sanktioner som hade försatt deras firma i konkurs.
Även om operan inspirerats av de verkliga händelserna är greppet allt annat än dokumentaristiskt och de verkliga händelserna har bara utgjort utgångspunkten.

– Jag fascinerades intuitivt av den exceptionella idén att göra en opera på ett operahus, där själva huset står i centrum. Det är husets berättelse som återges här, säger tonsättaren Kimmo Hakola som skrivit musiken.

Späckat med citat
Hakola är känd för sin eklekticism och i partituret till operan har han inkorporerat en mängd olika stilar som referenser till olika verk som framförts på La Fenice.
– Musikaliskt tänkte jag mig att operahusets musik utgör det djupaste skiktet, väggarna och ramarna, inom vilka all annan musik spelas. Partituret kryllar av referenser och allusioner till andra verk och allt hålls ihop en ytterst rigid och tuff harmonisk struktur, säger ­Hakola.

Men husets berättelse är också en berättelse om människorna som verkat där, om divorna, korrepetitorn, operadirektören och elektrikerna som orsakar skadan. Persongalleriet är ytterst omfattande med flera mindre och medelstora roller.
Verkets allra högsta toner sjungs av sopranen Sirkka Lampimäki som framför två koloraturarior i egenskap av Kommissarien som leder brottsutredningen.

– I operan finns en spännande balans mellan det atonala och tonala och kommissariens musik är både cool och häftig, lite som i tyska deckarserier eller en actionfilm, säger Lampimäki.

– Samtidigt är humorn i musiken lika underfundig som i en Monty Python-film: svår att beskriva för den som inte sett eller hört den, men likväl långvarig och nyanserad och något som man ibland kan skratta åt först långt senare, säger hon.

Delikat genre

Idén till att över huvud taget göra opera på ämnet föddes hos librettisten Juha-Pekka Hotinen och regissören Vilppu Kiljunen för drygt tio år sedan.
– Vi funderade en hel del på varför operor alltid ska vara så trista och tragiska och alltid handla om finsk personhistoria, så därför började vi fundera på ett ämne för en komisk opera. Det här är dessutom ett väldigt delikat ämne, det är ju trots allt en katastrof, säger Kiljunen.

Det var också Kiljunens och Hotinens idé att tillfråga Kimmo Hakola som kompositör för operan.
– Vi tilltalades av den färgmättnad och de starka kontraster som finns i Kimmos musik och frågade honom om han kunde tänka sig komponera det här verket. Musiken är som en cocktail i positiv bemärkelse och det var också vår önskan och strävan att musiken skulle få vara lite arrogant, säger Kiljunen.

Att stilen blev som den blev beror på att Kiljunen från början ville göra teaterlek.
– Mina förebilder har varit Chaplins och Fellinis melodramer och det här är min kärleksförklaring till denna underbara, galna och sanslösa genre som ännu har liv i ådrorna, förklarar Kiljunen.

La Fenice sänds live i Yle Radio 1 i kväll kl. 19.00. Operafestivalen i Nyslott pågår t.o.m. 4.8.