Pia Ingström och Juhani Seppänen är två av antologins skribenter.

Språket är ett livsval

Boken Kära hurri! är en pusselbit i sökandet efter begrepp för en tvåspråkig kultur.

Hur går det när en samling tvåspråkiga får tala ut om svenskans ställning i Finland? Resultatet kan läsas i den nyutkomna tvåspråkiga antologin Kära hurri! Rakas hurri! som utkom på Schildts & Söderströms i går. Boken har fötts genom ett samarbete mellan det tvåspråkiga förlaget och tankesmedjan Magma, som satsat på utredningar kring tvåspråkighet och språklig och kulturell identitet. Inte färre än femton skribenter har bidragit med personliga och ärliga texter, med provokationer och nya synvinklar på den svårdefinierbara tvåspråkigheten.
– Infallsvinkeln kunde ha varit lagar och förordningar men i stället valde vi att fokusera på tvåspråkighet som ett eget val av hur man lever sitt liv, säger förlagsredaktör Myrika Ekbom.

Tvåspråkighet under lupp
Då förlaget inledde arbetet med boken trodde man att intresset för tvåspråkigheten i Finland var på nedåtgående, men det visade sig vara en helt felaktig hypotes, konstaterar Ekbom. Däremot är det ofta finlandssvenskarna själva som är måna om att diskutera och definiera tvåspråkigheten, eftersom den upplevs som så viktig för minoriteten, säger Björn Sundell som är utredningsansvarig på Magma.
– Boken belyser på ett mångsidigt sätt vad det innebär att vara tvåspråkig. Hur tvåspråkiga upplever sin identitet och hur tvåspråkigheten tar sig uttryck kulturellt är något som Magma ständigt arbetar med att utreda.
Sundell säger ändå att det kommer att ta tid innan det komplicerade och inte helt okontroversiella pusslet är lagt.
– Frågan är om det kan existera en tvåspråkig kultur eller om kultur är något som är bundet till ett språk. Exempelvis är över hälften av eleverna i de svenskspråkiga skolorna i Helsingfors tvåspråkiga. Det innebär att vi måste komma underfund med tvåspråkigheten och finna nya former för tvåspråkig kultur.

Viljan avgör
Bokens uppgift är inte att framföra några universella sanningar om vad som ska definieras som tvåspråkighet eller ta ställning för eller emot en- och tvåspråkiga lösningar, utan fungera som en av pusselbitarna i debatten. I boken framförs olika synpunkter på huruvida segregerade svenska rum ska få existera och vilken effekt tvåspråkiga skolor kunde tänkas ha. Flera av de skribenter som var på plats under utgivningstillfället var också eniga om att en förutsättning för svenskan och tvåspråkigheten i Finland i framtiden finns mitt i vardagen bland de tvåspråkiga familjerna, oberoende av lagstiftning och förordningar.

– Det är inte samhällets skyddsmekanismer som avgör språkets framtid, utan den vilja som finns bland svenskspråkiga och tvåspråkiga familjer att använda språket, säger tv- och radioprofilen och författaren Markus Leikola.
Skribenten Juhani Seppä­nen varnar för att den finlandssvenska medelklassens försvarspolitik av det egna språket är det farligaste hotet mot dem själva. Även kulturfondens direktör Leif Jakobsson, som ledde diskussionen, passade på att ge en känga åt förlaget för det klichéaktiga valet av titel och pärm.
– Kära hurri! säger ingenting om de fina berättelser om tvåspråkighet som man får ta del av i boken. Det gör inte heller ankan och rokokoramen på pärmen.

Läs Tuva Korsströms recension av boken här.