Hedvig Pauligs tid är kommen

– Det känns jättebra! Jag har aldrig haft framgång på det här sättet, säger Hedvig Paulig när hon omringas av gratulanter och journalister som frågar hur det känns.

Visst har Paulig haft framgång tidigare. Hon är 35 år gammal och har hunnit med många intressanta projekt inom olika genrer, men det slutliga genombrottet har låtit vänta på sig. Varför lyckades hon nu?

– Jag hör till de långsamma rösterna som tar längre tid på sig att mogna. Det beror inte på att jag inte skulle ha haft bra lärare. Å andra sidan har jag fått en chans att utveckla det musikaliska en längre tid och göra diverse grejer. När den här tävlingen dök upp, kändes det som att jag ville delta. Jag kände mig färdig.

Det verkar som att Paulig alldeles nyligen har tagit ett stort kliv framåt. Själv bekräftar hon detta.

– Nu har jag kommit dit jag har varit på väg. Någonting har hänt just den här hösten.

Debuterade i fjol

Det är svårt att helt konkret säga vad det är som förändrats. Hedvig Paulig har långa studier bakom sig vid Musikinstitutet Kungsvägen, Helsingfors konservatorium, Sibelius-Akademin och utomlands. I fjol började det hända i karriären med debutkonsert på Sibelius-Akademin och Royal Academy of Music i London. Det gångna året tillbringade hon i Düsseldorf på grund av mannens arbete, men i höst har familjen flyttat hem till Helsingfors.

– Jag har på sistone jobbat som frilans. Mest har jag gjort opera hemma. Senast sjöng jag Traviata i Vasa. Det är en fantastisk roll. En dröm som gick i uppfyllelse. 

Prissumman är 10 000 euro. På frågan om vad hon kommer att göra med pengarna svarar Paulig överraskande tveksamt.

– Pengarna, ja. Jag kommer att förkovra mig. Jag skall vara så väl förberedd som jag kan för alla utmaningar som kommer. Ta chansen att göra det mesta jag kan. Allra närmast har jag fem julkonserter, bl.a. Juloratoriet med Cantores Minores.

Är det opera du vill inrikta dig på?

– Nej! Jag älskar lied och jag trivs utmärkt med kyrkomusikaliska verk. Opera har sina sidor. Där har man en karaktär att spela. Allra svårast är det att sjunga lied. Då är man ensam. Man har inget annat stöd än sin pianist, säger Paulig som i tävlingen sjöng med Collin Hansen som pianist.

Men det är väl på operascenerna som pengarna finns?

– Tyvärr är det så. Om man ordnar en liedkonsert, får man vara beredd att punga ut själv eller få den finansierad på annat sätt. Det är inte lätt i dagens läge. Det har varit fint här vid tävlingen att få sjunga för en publik, som verkligen känner för liedrepertoaren.

Du sjunger musik i många genrer, opera, lied, kyrkomusik, tyskt, nordiskt, franskt. Hur skulle du beskriva din egen röst?

– Jag är en lyrisk sopran, men en stor lyrisk sopran. Rösten bär väldigt bra och jag hoppas kunna bibehålla flexibiliteten, som möjliggör också lättare roller. Jag är kanske i grund och botten mera tyskinriktad än italiensk men drömmen är att göra allt.