Festen har bara börjat

Fredag eftermiddag, lent solsken och den där känslan av kollektiv semester bland tiotusentals besökare som småningom lyckats ta sig loss från arbetsplatser, förfester och klädångest till det gamla energisproduktionsområdet i Södervik. Här verkar popkulturen och dess mängder av fans återuppfinna sig själv, år efter år. Tillsammans svär eller hypar man över band som ingen egentligen vet ett skvatt om, tillsammans dansar man till storfavoriter och tillsammans kopplar man småningom bort den där nervösa och till en början lite stela coolheten till förmån för sann glädje.

Bland de första banden att spela på den åttonde upplagan av Flow var inhemska French Films som med sitt lagom pretentiösa image förlöste en rad späda popdängor från debutalbumet Golden Sea. Helsingfors egen älskling rapparen ASA följde direkt från Kasberget till huvudscenen och blev välkomnad som en kung medan kanadensiska Destroyer höll till i årets nykomling, ett blåfärgat jättetält. Med sin sympatiska ljudmix, någon sorts udda kombination av Flaming Lips och Phil Collins, fungerade Destroyer som perfekt start på kvällen som senare kulminerade i norska elektropopduon Röyksopp och indiepopflummaren Ariel Pink.

Festivalens konstnärliga ledare Tuomas Kallio erkänner att slutspurten med att få klart de massiva arrangemangen blev tajt.

— Det var nästan så vi inte hann få upp dörrarna i tid. Det blir så varje år, vi är ju en jättelik produktion med över tusen anställda under veckoslutet. Flows ideologi är också att allt förändras och att vi ständigt lär oss av vad som inte fungerat tidigare år.

Inför framtiden ser Kallio det inte som troligt att festivalens kapacitet skulle utökas ytterligare. I stället vill han att festivalen åldras i takt med honom själv.

— Kanske kan vi ta emot några tusen fler besökare men Flow måste leva i takt med oss som arrangerar alltihop. När jag och min fru Suvi fick barn blev till exempel de inslagen tydligare på festivalen. Om tio år är jag igen äldre vilket kanske kan resultera i att vi då kör ännu mer bekvämligheter i form av mat och sånt.

Vad tycker du om att Flow ibland ansetts som en festival för enbart hispsters?

— Jag förstår det inte alls. Antagligen är det en missuppfattning som helt enkelt beror på att vi erbjuder både bra mat och musik. Själv ser jag ingen som helst segmentering. Allt vi är bygger fullt ut på vårt innehåll.

Flowbesökarna Johanna Tynkkynen och Elina Pennala erkänner för sin del inte att de skulle gå under benämningen hipster eller ens haft några som helst problem att bestämma klädseln för veckoslutet.

— Vi kommer båda direkt från jobbet så valen gjordes på fem minuter i morse. Ledorden vad bekväma paltor. Flow är bäst för att här alltid är rent och lugnt plus att man får sova hemma.