Andrea Svanbäck: Coppolas yta är vår egen

Sval, tuff och alltid ett steg före. Filmregissören Sofia Coppola har följt mig länge. Jag har beundrat hennes distanserade sätt att berätta, hennes fingertoppskänsla för coola historier om unga tjejer, hennes mod att ge sig in i branschen trots att efternamnet förpliktigar. Samtidigt har jag retat mig på hennes stilstyrda historier – irriterats över att poängen i slutändan nästan alltid finns inlindad i atmosfären och ytan. Fast är det så farligt?

Berättelsen om Sofia Coppola är berättelsen om en bortskämd flicka, uppvuxen i rampljuset med guldsked i mun och som dotter till den store regissören. Antagligen är det därför hennes filmer oftast handlar om tonårsrummet och den eufori i form av fester, förälskelser och vänskaper som väcks till liv där. Men också om tomheten bakom, om den leda som kommer av att ha allt. Det syns inte minst i Marie Antoinette från 2006 som svämmar över av trivialt bakelseliv, inte olikt dagens konsumtionshysteri där mycket vill ha mer och där folkets pyrande missnöje bara kan anas, långt borta i Husby. Likadant är det i Somewhere från 2010 där en pappa och hans dotter verkar leva livet vi alla drömmer om men ändå inte når varandra. Även Lost in Translation från 2003 förföljs av ett bortskämt vemod då två självupptagna rika själar möts i Tokyo.

Till den pågående filmfestivalen i Cannes kommer Coppola nu med Bling Ring, en berättelse om hur beundran för filmstjärnor kan driva unga till galenskap. Utgående från verkliga händelser visas hur några tonåringar följer kändisar via sociala medier för att vid rätt tillfälle bryta sig in hos dem. Stora delar av filmen är inspelade hemma hos mediefenomenet Paris Hilton där en av de många stölderna ägt rum. Filmen beskrivs som fyndig och samtida men precis som Coppolas tidigare dramer har den också fått kritik för att ta sig an ett alltför självcentrerat och aningslöst tema. På presskonferensen verkade regissören själv mest uttråkad: matt av allt prat om bling på en blingig riviera.

För vad kan fasaden egentligen säga oss? Vad finns att lära av en sorglös tillvaro? Hur spännande är det att göra film om någon som försökt stjäla Paris Hiltons hund? Eller lockar den här typen av yta just för att den är så skrämmande, för att den visar sanningen om hur verklighetsfrånvänd vardagen i ett rikt västerländskt samhälle kan vara?

Bling Ring får finländsk  biopremiär den 28 juni.