Philip Teir: Omöjligt att upprepa?

En bekant hade blivit guidad i Svenska Teaterns nyrenoverade utrymmen och konstaterade efteråt att han hellre hade suttit i gamla fåtöljer om alla renoveringsmiljoner gått till nyskriven finlandssvensk dramatik i stället.

Biträdande chefredaktören Henrik Othman skrev i Österbottens tidning att de finlandssvenska musikalerna inte bör sättas upp på klassikernas bekostnad. Varje generation förtjänar att se Ibsen och Tjechov åtminstone en gång i livet.

Det är relevanta poänger, men man kan också vända på det: varje generation förtjänar att se en högklassig produktion i sitt liv. Alla kan inte resa till West End eller Broadway för att se musikal, men Svenska Teatern erbjöd faktiskt den här gången någonting motsvarande i hemknutarna.

Ja, jag såg Kristina från Duvemåla redan vid presspremiären och var imponerad. Men så är Mobergs utvandrarepos en hjärtat-på-skjortärmen-historia som jag har svårt att värja mig mot. Att Björn & Benny är något slags musikaliska genier – som lyckas komma så nära operan man kan utan att bli opera – gör också att Mobergs melodramatiska känsloregister förstärktes. Man kan säkert tycka att det är kitschigt; jag tycker att det var fantastiskt.

Det kommer att vara omöjligt att upprepa den konstnärliga succén. Åtminstone på pappret ser Mamma Mia ut som en betydligt tunnare historia. Var finns relevansen? Jag ser inte framför mig att man går hem från en Abba-musikal och diskuterar migrationspolitik. Och vad är nästa steg? Chess?

Nej, det behövs en kursändring om det inte ska börja växa mossa på Skillnaden. Svenska Teaterns nya samarbete med Dramaten kan vara en väg. Under tiden drömmer vi om det där stora finlandssvenska dramatiska verket som skeptikerna gärna ställer i motsatsförhållande till musikalerna. Ett verk som får 110 000 personer att gå på teater. Någon borde bara skriva det först.