Wilhelm Kvist

Sonaterna av pappa Bach och sonen Carl Philipp Emmanuel är troligtvis med för att presentera Junnonens fina teknik. Ändå tänder jag mest på kvaliteterna i de många specialskrivna styckena: de elegiska melodierna i Aki Yli-Salomäkis Raa­nu, med ett för tonsättaren typiskt lugnt, sökande uttryck; melankolin och sorgstämdheten i Uljas Pulkkis rofyllda Laet lauloi; den färgrika musiken, som springer fram klar och skön i Janne Ikonens Verso och peruanen Jimmy Lopez soloflöjtstycke Warped Symmetry som med sin fint elaborerade lekfulla textur och tydliga riktning håller uppe intresset i över åtta minuter.

Med finns också ett av den japans­ka essäisten och kompositören Michi­ Miyagis kändaste verk, Haru no umi, en frejdig pentatonisk trudelutt, skriven ursprungligen för japansk shakuhachi och kanteleliknande koto, inspirerad av sinnebilden av ett vårligt hav.

Junnonens flöjt kan vara skarp som en klarinett eller mjuk som sammet, men ljuder alltid välartikulerad och skön. Välartikulerade är också skivans tre kvalitativt högtstående kantelister, Eva Alkula, Elisa Kerola och Heidi Äijälä.