Konstrecension: Döden – en comeback
Det är svårt, rentav obehagligt, att möta den återuppståndna Michael Jackson-gestalten i Adel Abidins videoverk. Uppenbarelsen är så pass störande.
Kiasma, till 7.2.
Presentationen är mycket snyggt iscensatt med nyhetsinslag – Michael Jackson lever! – studioshow och jublande folkmassor på Manhattan. I centrum står en plågad, fragil varelse, komplett med smalsned näsa, som med svag röst svarar i låttexter på alla frågor. Den fiktiva Michael är inte olik den verkliga, som också hade drag av fiktion: en livsfarlig fantasi, där han pressar in sig i en märklig idealform.
Skrämmande är också omvärlden, som likt gamar hängivet konsumerar artisten. You say you love me. Look what you put me through, säger Michael i videon.
Är det just förändringen, från människa till stjärna, som lockar? Och ju mer extrem transformationen är desto mer fascinerar den. Döden är det sista steget till fullkomlig upphöjelse. För Michael Jackson blev döden också en slags comeback. Alla invändningar mot artisten sopades bort.
Adel Abidins video är drabbande mardrömslik och samtidigt verklighetsnära. Frälsning genom lidande, död och återuppståndelse är ett av de märkligare inslagen i vår kultur.
Passa in i prinsessa
Johanna Lecklins Perfect blir en naturlig nästa anhalt på Kiasmas utställning Face to face. I videoverket från 1999 försöker hon passa in sitt ansikte i stillbilder av prinsessan Diana, som projiceras på konstnären. Anslaget är lekfullt, men resultatet oroande. Döden grinar mot oss när den levande tar modell av den döda, leendet förvrängs. Efter sin död förvandlades Diana efter en popularitetssvacka återigen till en oförvitlig ikon, som ingen levande skulle kunna sammansmälta med. Inte heller prinsessan själv.
Också en serie självporträtt av Kalervo Palsa (1947–1987) kan tänkas tangera temat, även om han inte direkt förvandlats till någon ikon. Det är möjligt att han behövde dö i förtid, efter ett turbulent liv med stora mängder alkohol och ångest, för att bli ett namn man räknar med. Uppskattning fick han först mer än ett decennium efter sin död, men till en del beror det nog också på de provokativa, våldsamma och sexuella motiven.