Skivrecension: Tioårig trio växer
Genom nya, genomtänkta kompositioner har uttrycket hos Joonas Haavisto Trio både preciserats och utvidgats.
(Helsinki Jazz Underground)
Pianisten Joonas Haavisto (född 1982) skivdebuterade med sin trio med Antti Lötjönen (bas) och Joonas Riippa (trummor) år 2009. För tre år sen kom uppföljaren Micro To Macro, som breddade dynamiken och variationen i anslaget.
Oku erbjuder en naturlig utveckling vad gäller både trion och pianismen. Via nya genomtänkta kompositioner av Haavisto har trions musik fått ytterligare kött på benen samtidigt som uttrycket har både preciserats och utvidgats.
Haavistos stycken bjuder på en bred palett av stämningar och stilar utan att splittra helheten, som stöttas av den mångårige trions utmärkta samspel. Det är mindre sannolikt att Haavisto skulle ha kunnat göra en lika legerad skiva som denna med varierande musiker på de tre skivorna. Lyckligt är att de väl sysselsatta Lötjönen och Riippa även prioriterar trion, som har tio år på nacken.
Rotad i historien
Haavistos pianospel känns exklusivt. Trots de talrika hänvisningarna till jazzpianismens historia är han samtida i sitt uttryck. Förutom ekon från de gångna storheternas idéer och ideal kan man lätt länka stildrag till de senaste årtiondenas centrala pianister.
I sina kompositioner balanserar pianisten liksom tidigare mellan europeiskt svalt klingande, klassiskt influerat tonspråk och amerikansk tradition. Tyngdpunkten verkar dock ha flyttats en aning närmare det sistnämnda, men med vidlyftig kronologi. I Band Wagon använder trion grooviga beatrytmer i olika tempon, vilket känns mycket uppdaterat. I den grovkorniga Xibalba som även groovar gatutrovärdigt gör Lötjönen skäl för sin roll som årets Pori Jazz-musiker med en stark solistroll.
Skivans enda standardlåt är modigt nog Victor Youngs When I Fall In Love, ett stycke som redan 1959 överstämplades med namnet Bill Evans. Trion spelar en tämligen traditionell balladversion i Keith Jarretts spår, men Haavisto tar dock stycket i åtminstone tillfällig besittning genom omdanade harmonier och en ny betoningsvärld i temat.
Enligt producenternas information har Haavisto även inspirerats av Sibelius, vilket ju kan vara påpassligt. Frozen inleds med strama treklanger vilkas spår kunde tänkas leda till Ainolas skogar.
Trion spelar utökad med saxofonisten Tivon Pennicott den 14.1 på Musikhuset och 15.1 i Åbo på Åbonejdens musikinstitut.