Skivrecension: Symfonikern Sibelius i närbild
Hannu Lintu är en beläst man som vägleder DVD-tittaren in i Sibelius symfonier. Och tolkningarna är verkligen inte oävna.
(Arthouse Musik/YLE – 5 DVD)
I en tid när den klassiska skivbranschen genomgått betydande omvälvningar och världsorkestrar gör inspelningar för, till exempel, små nordiska skivbolag eller producerar sina egna liveskivor har DVD-branschen sett sin chans.
Klassiskt på DVD – inte bara opera och övriga sceniska verk utan även instrumentalmusik, nyinspelat liksom historiskt material – har förstås länge förekommit parallellt med traditionella audioinspelningar, men i och med att man nu för tiden även kan tävla ljudmässigt med CD-skivan har DVD:n i allt högre grad blivit ett seriöst alternativ.
De finländska DVD-utgåvorna är relativt fåtaliga och har inte sällan kretsat kring opera. Radions symfoniorkesters satsning på samtliga Sibelius symfonier – inspelade i Musikhuset 2012–14 – är därmed något av ett pionjärarbete och ett på många sätt spännande sådant.
Det handlar nämligen inte bara om själva konserterna utan därtill om ett digert informationspaket, där vi med chefdirigenten Hannu Lintu som beläst och verbalt slängd ciceron får bekanta oss med symfoniernas historiska och kulturella bakgrund jämte tillblivelseskeden samt, i samtal mellan Lintu och Osmo-Tapio Räihälä, får oss till livs en mer formell analys av det tematiska materialet med vidhängande musikexempel.
Något för var och en, med andra ord, även om man självfallet inte behöver svälja allt. Den formmässiga diskursen, som förstås speglar Lintus tankar och idéer, kan stundtals kännas spekulativ och man missar en del centrala detaljer – däribland sjätte symfonins doriska tonarts relation till finsk folkton samt materialbollandet mellan sexan och femman i skisstadiet – men i det stora hela är det relevant information som serveras.
Pregnanta karaktärer
Ändå det klingande resultatet? Verkligen inte oävna tolkningar och ett överlag minst sagt hyfsat spel. Det är klart att vissa rytmiska inexaktheter och klangliga ojämnheter skulle ha filats bort i en traditionell inspelning, men ett liveframförande lever ändå på ett annat sätt än studiotrolleriet.
De två första symfonierna är, liksom hos mången dirigentkollega, de minst övertygande även om tvåans finaltempo är befriande rörligt. Fyrans introverta landskap tycks anslå en speciell sträng hos Lintu och slutackorden är föredömligt lakoniska, medan femmans sluttakter tyvärr närmar sig det bombastiska.
Tempona är i allmänhet dock välbedömda och karaktärerna pregnanta. Speciellt glädjande är det att, liksom i samband med John Storgårds och Okko Kamus nyligen utkomna helhetsinspelningar, notera att den knepiga sexan är den kanske starkaste av de sju i form, färg och atmosfär.
Den femte DVD-skivan bjuder på en lättsam bonus i form av åtta pseudodramatiserade kortfilmer, som ringar in olika aspekter på Sibelius liv och leverne alltifrån relationen till naturen och utsvävningar på krogen till rollerna som familjefader och äkta man.
Manuset, av Minna Lindgren och regissören Piia Hirvensalo, är fyndigt om än temporärt snäppet puerilt. Bland mängden talande huvuden intar Kaija Saariaho en speciell position i och med att hon inte kommenterar Sibelius utan frapperande självutlämnande berättar om sitt eget tonsättarliv.