Filmrecension: Drottning väljer sin väg
Mika Kaurismäkis film om drottning Kristina är inget tungrott kostymdrama utan i första hand en modern revision som vill nalkas en gränsöverskridande kvinna.
Regi: Mika Kaurismäki. Manus: Michel Marc Bouchard. Foto: Guy Dufaux. Musik: Anssi Tikanmäki. I rollerna: Malin Buska, Sarah Gadon, Michael Nyqvist, Lucas Bryant, Laura Birn, Patrick Bauchau, François Arnaud, Martina Gedeck.
Vitsord:
I Rouben Mamoulians Queen Christina (1933) förekommer en av det klassiska Hollywoods mest berömda slutscener. Drottningen har abdikerat och är på väg att lämna Sverige. Hon står vid förstävens reling då Mamoulian och fotografen William Daniels tyr sig till en lång kameraåkning som slutligen stannar vid hennes ansikte och nästan fryser ner hennes gåtfulla blick då hon spanar mot framtidens svävande horisont. En ikonisk bild som samtidigt fångar den gåtfulla myten Greta Garbo.
Inte helt oväntat utspelade sig Hollywoodfilmen fjärran från all historisk ackuratess beträffande människan och drottningen Kristina. Friheter tar sig också Mika Kaurismäki i The Girl King, en modern revision som vill finna den mentala sanningen om en gränsöverskridande kvinna som inte bara utmanar sin vedertagna köns- och drottningroll utan även Sveriges protestantiska grundvalar. Kristina är en fri ande som går in för att skapa sin egen agenda.
Trots dräktprakten och tidsmarkörerna har Kaurismäki och den kanadensiske manusförfattaren Michel Marc Bouchard inte satsat på ett renodlat kostymdrama utan på personligheten och psyket. Ett intellektuellt psyke som bara sju år gammal gavs betyget ”ett extraordinarie ståteligt ingenium” (förstånd). Kristina reflekterar över kropp och själ, känsla och förnuft. Också hos Malin Buskas drottning är den gåtfulla blicken central. En blick som plötsligt övergår i begär då den faller på Sarah Gadons grevinna och hovdam Ebba Sparre.
Kristina hänger sig åt manliga intressen som fäktning och ritt och struntar i broderier och övriga kvinnliga sysslor. Till mångas förtret brevväxlar hon med den store franske filosofen Descartes (Patrick Bauchau) och inviterar honom slutligen till hovet. Hon blandar sig i storpolitiken men ägnar ingen tanke åt giftermål och arvingar. Kanslern Axel von Oxenstierna (Michael Nyqvist), rikets starke man, är med rätta bekymrad.
Hollywoodfilmen introducerade en vidunderligt skön Greta Garbo som Kristina. Vacker är också Malin Buska, egentligen alltför vacker. I detta hänseende har Kaurismäki i sin moderna revision inte löpt linan ut. I dag anser man att Kristina med all sannolikhet var androgyn eller pseudohermafrodit vilket också tidens något friserade porträtt av henne skvallrar om. Av allt att döma bidrog hennes könstillhörighet även till beslutet att abdikera och konvertera till katolicismen. I påvekyrkan fanns ändå en kvinnlig helgondyrkan som fungerande motpol till fertiliteten.
The Girl King saknar inte lekfulla och burdusa inslag som likt Sofia Coppolas personliga Marie Antoinette (2006) låter det frodiga samsas med det slapphänta, det historiska med det moderna. Snöiga vinterlandskap växlar med interiörer från hovlivets ceremoniel som mestadels utspelar sig med Åbo som surrogat för Stockholm. Den engelska språkdräkten och samproduktionens schackdrag kan väl inte helt undvika en bismak av multinationell pudding men mycket känns ändå fräscht och innovativt om en kvinnas och kunglighets medvetna val och väg. Dessbättre är Mika Kaurismäkis bidrag inte ett i den långa raden av likgiltiga och letargiska kostymbiografier.