Tv-recension: Leva och dö med cancer
I dokumentären Tills cancern skiljer oss åt följer vi Peter Snickars och hans familj från diagnosen hjärntumör till hans död i februari i år.
Yle Fem 26.11 klockan 22.00 och på Arenan.
– Förra veckan fick jag ett besked att jag har en tumör i huvudet. Man gick från att vara fullt frisk till att i värsta fall vara väldigt sjuk. I dag har jag inte gråtit, men i går grät jag nog några skvättar. Men jag tror att visar man svaghet så visar man styrka.
Så här beskriver Peter Snickars sina känslor i dokumentären Tills cancern skiljer oss åt, som följer med regissörens sista år, från cancerdiagnosen till hans död i februari 2015. Hans hjärntumör, glioblastom, är den mest elakartade, men tyvärr också en av de vanligaste hjärntumörerna. Tumören räknas som obotlig och hälften av patienterna dör inom ett och ett halvt år.
Vi följer med Peters och hans familjs vardag under sjukdomens gång. I början går behandlingen bra, men efter ett återfall börjar en långsam nedbrytning av hans fysik och psyke.
Hans fru Magdalena är hela tiden vid hans sida. Hon visar en stor styrka och tålamod i kampen för att upprätthålla ett drägligt liv för sin man. Men jobbigt är det att, som hon säger, bli hans sköterska i stället för hustru. Ett viktigt stöd verkar också komma från den yngsta dottern Eleonora, som med förvånansvärt moget lugn tar sin pappas sjukdom.
Man kan lätt hålla med Peter, som i början av sin dödsvandring konstaterar att sjukdomen är värst för de som inte dör.
När man drabbas av en övermäktig sjukdom är man förstås redo att pröva precis alla metoder. Och faktum är att Peter lever betydligt längre än vad patienter med glioblastom brukar göra. Så säkert har en del av de ”alternativa” metoder han använder, till exempel antioxidanter, haft positiv effekt.
Som dokumentär är Tills cancern skiljer oss åt en berörande och okonstlad berättelse, med väntat tragiskt slut. I scenerna hemma hos familjen Snickars känns det som om man själv var närvarande som osynlig åskådare. Man skrattar och gråter med dem. Regissören Jan-Olof Svarvar har valt att lämna bort alla datum och årtal. Men för den som saknar dem, finns det tillräckligt med ledtrådar i filmen.
Magdalena säger att hon ångrar att de inte bara satsade på alternativa metoder. Man förstår hennes kritik av cancer- behandlingen eftersom Peters sviktande psyke delvis beror på strålbehandlingen. Den finländska behandlingen av hjärntumörer håller visserligen internationellt sett en toppnivå. Standardbehandlingen består av kirurgi, där man avlägsnar så mycket som möjligt av tumören, och därefter strål- och cytostatbehandling. De skickligaste neurokirurgerna jobbar på universitetssjukhusen och alla patienter har tillgång till de bästa medicinerna. Men även om glioblastomfallen skiljer sig mycket från varandra beroende på tumörens art och placering, så följer man ofta samma protokoll i behandlingen. Man anpassar inte alltid vården till patientens egna behov. Man frågar inte om patienten hellre föredrar mer år i livet, eller mera liv i de resterande åren.
Thomas Hackman jobbar som astronom och diagnostiserades själv med glioblastom i december 2012.