Skivrecension: Jarre skramlar på tomma tunnor
Det yttre skalet är storslaget, men djupet och den röda tråden saknas, skriver Niclas Lönnqvist med anledning av Jean Michel Jarres skiva.
(Columbia)
Franska synthgurun Jean Michel Jarre har främst gjort sig känd som en artist för spektakulärt stora konserter som med jämna mellanrum fått plats i Guinness rekordbok. Jarre var också den första västerländska artisten som spelade i Kina 1981. För den som lyssnar på Jarres musik på skiva har det varit svårt att föreställa sig liveupplevelsernas magi.
På det nya albumet väljer Jarre att samarbeta med en samling intressanta namn. Man hittar The Whos Pete Townshend, konstrockgudmodern Laurie Anderson och konsertpianisten Lang Lang.
Det är pompöst, men leder främst till att Jarre skramlar på tomma tunnor. Det yttre skalet är storslaget, men djupet och den röda tråden saknas. Jarre väver ihop en ljudmatta där kända artister ger intrycket av att de inte riktigt känner sig hemmastadda i fransmannens elektroniska universum.