Skivrecension: Utan gränser i tid och rum
Oberoende av genre måste Tigran Hamasyans skiva anses som en av årets viktigaste. Inte minst på grund av sättet att uppmärksamma det armeniska folkmordet.
Jerevans statliga kammarkör, dir. Harutyun Topikyan. (ECM)
Pianisten Tigran Hamasyan är på god väg att bli ett lika omtalat namn som Vijay Iyer. Liksom i fallet Iyer är det vinnande konceptet intresset för jazz och jazz influerad av den egna musikkulturen. Den 28-årige Hamasyans briljanta stil och import av nya ingredienser har väckt exempelvis Chick Coreas och Herbie Hancocks intresse.
Den viktigaste grunden för Tigran är armenisk folkmusik, men han är även intresserad av nordisk och indisk musik. Inte ens thrash metal är främmande för pianisten som lyssnade på Paranoid som treåring.
På den nya skivan finns det dock inget rum för metall. Hemlandets musik står nu i centrum för musikern, som föddes i Armenien nära den turkiska gränsen men som flyttade till Kalifornien som tonåring. På Luys i Luso (Ljus från ljus) finns armenisk sakral musik från 400-talet ända till det förra århundradet. Hamasyan har arrangerat musiken för piano och kammarkör.
Jerevans statliga kammarkör dirigeras av den prisbelönte Harutyun Topikyan, vars konstnärliga karriär började 1979 med armeniska radions kammarkör. Han ledde också en kör bestående av 20 000 sångare i Tallinn 1991 på Laulusillad-sångfesten. Då framfördes Komitas Hayrapetakan Maghterg (Patriarkaliskt ode) som finns med på skivan.
På skivan möter den armeniska kyrkomusiken både samtida klassisk komposition och improvisation. De äldsta sångerna är sharakans komponerade av Mesrop Masjtots. Sharakans är hymner som sjungs vid högmässan i den armeniska apostoliska kyrkan, världens äldsta statskyrka. Masjtots (ca 362–440) var en teolog, hymnolog och språkvetare.
Magiskt och energiskt
Resultatet är inget mindre än magiskt då Tigran smyger in moderna jazzharmonier mellan de ekande stämmorna i exempelvis Ankanim araji Qo. Texten lyder dramatiskt: Som en publikan, en hora i tårar gråter jag inför Dig.
Både rytmiskt och i bruk av skalor går pianisten till definitiv jazz i Ov Zarmanali. Det modala Bill Evans-lika pianospelet möter en kör som kan få en att tänka på Pink Floyd. En tydligare och återkommande influens vad gäller det solistiska pianospelet är Brad Mehldau.
Energinivån är hög i Nor Tsaghik från 1100-talet som bjuder på ypperlig körsång med raska rörelser och orubbliga uttryck.
Pärla efter pärla följer på denna skiva som oberoende av genre måste anses som en av årets viktigaste. Denna musik har kraften att krossa de flesta barriärer mellan eror och skolor. Om man så gillar pianojazz, medeltida musik, körer eller körpartierna på Atom Heart Mother kan det lätt hända att man fängslas av denna musik som lever med andens kraft och seklernas visdom.
I våras hade det förflutit hundra år sedan armeniska folkmordet i nuvarande Turkiet. Västerländska forskare uppskattar att cirka en och en halv miljon armenier fick sätta livet till. Turkiet har inte erkänt brottet. Frågan är aktuell än i dag. Då Tigran uppträdde i Kars vid gränsen hotade krafter från extremhögern med människojakt på armenier.