Skivrecension: Magi och vemod av Chisu
Redan från de första tonerna på titelspåret står det klart hur mycket jag har saknat Chisu under de fyra år som gått sedan förra plattan Kun Valaistun (2011).
(Warner)
Det är trolskt och vackert, med allt från trummor till stämningsfull körsång. Allt sammanbundet av Chisus karaktäristiska röst som förenar alla element till en snygg helhet.
Som vanligt är det lite excentriskt och utsvävat. Eller så känns det bara så för att Chisus texter alltid gränsar till det filosofiska. Men ändå med ett tydligt fokus på vad hon vill säga och hur det ska sägas. Som en finsk Lady Gaga eller Björk och med vemodet som en trogen följeslagare. Sen spelar det ingen roll om det är separationsångesten i Tuu mua vastaan eller känslofyllda Onni man lyssnar på. Eller underbara Anna askeleen viedä.
Chisu balanserar skickligt på gränsen mellan det kommersiella och sitt eget unika uttryck. Det gör den här plattan till precis allt man kan förvänta sig av en av vårt lands intressantaste artister.