Skivrecension: Elegant tangomeny
Den finländska tangons dream team Tango-orkesteri Unto har hunnit till sin tredje skiva. Konceptet är tydligt och klart, maskineriet väloljat.
(Egen utgåva)
Från början har man siktat utomlands, men även den finländska lyssnaren får mycket ut av denna musik. Inhemsk tango uttolkas med bred musikalisk palett och högklassig finess.
Repertoaren är fascinerande, eftersom den kombinerar äldre pärlor (denna gång är de flesta rätt okända) med nyskrivet material av bandmedlemmarna Johanna Juhola och Timo Alakotila samt Anna-Mari Kähärä.
Denna gång berör speciellt de långsamma och lyriska styckena, exempelvis Alakotilas Hyljätty med enligt mitt tycke skivans vackraste text. Sångsolisten Pirjo Aittomäki är en proffsig interpret, och arrangemangen är stilfulla. I skivans mest kända låt Eron hetki on kaunis beundrar jag speciellt arrangemangen – Hannu Rantanen kör walking bass med glimten i ögat, och Mauno Järveläs violinsolon närmar sig nästan Vivaldi.
Emellanåt funderar jag ändå över var gränsen går – vissa av de långsamma låtarna förlorar rätt mycket av det som gör dem dansbara. Hur långt kan man tänja tangon utan att något väsentligt går förlorat? Alakotilas tango Humalapuu går i 7/8-takt...