Skivrecension: Besinnad energi
Iro Haarlas pianoackord och Junnu Aaltonens saxofon vibrerar av decenniers erfarenhet på skivan Kirkastus.
(TUM Records)
En känsla av förtröstan tar över då Evening Prayer börjar ljuda. Iro Haarlas pianoackord och Junnu Aaltonens saxofon vibrerar av decenniers erfarenhet och en ännu längre tradition. Lugnt hela skivan igenom är det dock inte, utan energin blossar ofta upp.
På Kirkastus finns tio stycken av pianisten och harpisten som också spelar sheng (ett traditionellt kinesiskt blåsinstrument) och slagverk. Aaltonen hanterar förutom tenorsax flöjt, altflöjt och basflöjt.
Musikens grundpelare följer i stor utsträckning de västerländska traditionerna, men ofta går man ut till kanterna. Haarlas kännetecknande outtalade toner, delvis oupplösta harmonier och pauseringar ger helheten en personlig karaktär.
Flöjtarna förtjusar med sina vackra stämmor och flinka linjer medan Haarlas piano är fullt av eftertanke. Harpan klingar drömskt exempelvis i Still Waters, men kontrasteras kraftigt av den emellanåt nasala tenoren. Aaltonen växlar ton och klang, i samma stycke kan finnas både Ben Websters fluffiga fyllighet och Coltranes penetrerande egg.