Nyanser i kinesisk minimalistisk repetition
Kinesiska stjärnskottet Tao Yes suggestiva dansverk andas disciplin och strikthet.
Koreografi: Tao Ye. Dans: Fu Liwei, Mao Xue, Li Shunje, Yu Jinying, Ming Da, Huang Li samt Duan Ni (i 7). Tao Dance Theatres gästspel i Almisalen på Helsingfors festspel 23.8.
Svart och vitt, det naturenliga och maskinella tjänar i verken 6 och 7 som påtagliga koordinater för Tao Dance Theatre och gruppens koreograf Tao Ye. De företräder en egenartad och i sig fenomenal minimalism och strävar i sin scenkonst att undvika uppenbara betydelser och tolkningar till förmån för en ”ren och från betydelse fri dans”. Redan verktitlarna 6 och 7 uttrycker just denna strävan.
Kinas stjärnskott inom samtida dans har fått fotfäste i det västerländska dansfältet. 6 är ett beställningsverk av Norrlandsoperan och 7 av Sadler’s Wells med stöd av Adelaide Festival Centre. Nu ingår de i festspelens fokus på Kina.
Asiatisk tradition
Tao Yes koreografi utandas disciplin och strikthet och förefaller på det sättet förankrad i asiatisk scenkonst. Till intrycket bidrar också betoningen av gruppen och det slag av införstått ceremoniel och regelverk man lätt förnimmer.
Med minimalismen som bärande princip skapas på dessa premisser ett scenspråk som är repetitivt från början till slut men samtidigt expressivt och suggestivt. Som åskådare låter man sig lätt ryckas med av suggestionen men i mera avtrubbade ögonblick fäster man sig vid det basala i framställningen och föga mera. Den minimalistiskt nyanserade repetitionen i båda verken fick mig att tappa tidsuppfattningen så att de trettio minuter verkens uppspel tog föreföll kortare.
Statisk elasticitet
Från Tao Ye är steget till de västerländska på sammansvetsade helhetskonstverk inriktade modernisterna på 1900-talet i princip inte särskilt långt. Också de förde fram en unison unisexgrupp i ett disciplinerat fysiskt scenspråk och eftersträvade ett sceniskt uttryck där delarna förstärker effekten av varandra. Verken 6 och 7 har många likheter trots att 6 har musik av Xiao He medan ljudvärlden i 7 skapas av dansarnas mummel, nynnande och tjut.
Underkroppen i gränsleställning tjänar som ett mera statiskt men elastiskt fundament för överkroppens konvulsivt böljande rörelser. Armarna och händerna hålls strikta så att ryggens och de följsamma huvudenas dans framhävs när ledet agerar ryggvänt, i profil eller frontalt i spiralaktiga rörelser eller subtila tyngdförskjutningar.
Den kjollika kostymeringen i svart respektive vitt både döljer och framhäver rörelser och kroppskonturer.
De sex respektive sju dansarna gör väl ifrån sig och får oss att fästa oss även vid kunnandet som fundament för den sceniska framställningen.