Cowboyer med livskris ger smart samtidsteater
Vad ska man göra med all denna frihet? Akse Pettersson undersöker västerländsk livskris genom västernfilmens bildspråk.
Regi: Akse Pettersson. Scenografi: Jaakko Pietiläinen. På scenen: Ragne Veensalu, Mari Abel, Jim Ashilevi, Kait Kall, Ott Kartau, Tonis Niinemets, Joonas Heikkinen. Von Krahl-teaterns gästspel på Korjaamo på Stage-festivalen 18.8.
Jim Ashilevis cowboy i stetsonhatt och poncho håller nästan på att storkna av ökensanden som vinden river upp.
Vad har denna kulturella ikon att göra med skådespelarna som frenetiskt försöker hitta ett genuint uttryck på scenen, som prövar på allt från melodramatiska gester till finsk poweracting med skrik, svett och spott?
Eller med Joonas Heikkinens miljonär från Trä-Vallgård som svärande slänger sina sedlar på publiken?
I sin nyaste föreställning, gjord för estniska Von Krahl-teatern, dissekerar Akse Pettersson frihetsbegreppet. Genom västernfilmens rika, klichétyngda bildspråk tränger föreställningen How the West Was Won in sig i den västerländska samtidsmänniskans livskris och ställer den kvistiga frågan om vad man egentligen ska göra med all denna frihet.
Fritt att konsumera
Cowboyen i solnedgången är den ultimata frihetssymbolen, men finns det något av värde bakom bilden? Vad ska den västerländska människan göra med friheten, förutom att konsumera hejvilt? Och skådespelarna som med jämna mellanrum drabbas av ångest – vad ska de fylla den tomma scenen med?
Föreställningen leker hela tiden med sig själv, den skickliga ensemblen driver med skådespeleriet och de många nedärvda lagren av traditioner. Vad finns bakom tecknet? Hur ser den ”äkta” känslan ut, den som så ofta gestaltas genom klichéer på teatern? Det här resulterar i en hel drös roliga gestaltningsparodier, där den finske skådespelaren Joonas Heikkinens groteskerier särskilt tjusar.
Underfundig kulturstudie
De uppmärksamhetssjuka kidsen som vill synas, höras och ta plats på scenen för inte sällan tankarna till Petterssons fjolårssuccé, generationsstudien Kaspar Hauser. Den samtidsnära tematiken fungerar här alldeles utmärkt ihop med den grovhuggna västernestetiken och scenografen Jaakko Pietiläinens asketiska spånskivor.
Föreställningen är avsiktligt lös och improvisationsaktig, vilket leder till att långt ifrån allt som sker på scenen är fängslande.
How the West Was Won är ändå konsekvent i sin slapphet. Bakom de levande kaktusarna och de uppstoppade korparna i det dråpliga Vilda västern-landskapet döljer sig dessutom en underfundig kulturstudie.