Fruktlös kamp mot övermakten
Scenbilden utstrålar hopplöshet. Man ligger slappt i hängmattor, gungar av och an i långsam takt. Hängmattorna är konstruerade av nät, vilket ytterligare förstärker intrycket av fångenskap. Här väntar man på något, och väntan blir lång.
Text: Polina Borodina. Regi: Jelena Gremina. På scenen: Konstantin Kozhevnikov, Anastasia Patlay, Varvara Faer, Marina Bojko. Föreställning 14.8 på Korjaamos Stagefestival. Föreställningsspråk ryska, textning på finska och engelska.
Den 6 maj 2012, dagen innan Vladimir Putin installerades för en tredje period som Rysslands president, samlades tusentals demonstranter på Bolotnajatorget i Moskva. Kravaller utbröt, sannolikt framprovocerade av polisens specialstyrkor, och hundratals demonstranter misshandlades och arresterades. I det som kommit att benämnas Bolotnajafallet anklagades 27 av dem för uppvigling och våld mot polisen, och ett enormt rättsmaskineri sattes in för att döma dem.
Sammanlagt har över trettontusen vittnen hörts, den överväldigande majoriteten av dem poliser, och tvåhundra utredare arbetar med fallet. Än i dag sitter de flesta av de anklagade i fängelse, trots att nästan inga bevis mot dem kunnat läggas fram. Allt tyder i stället på att de slumpmässigt utvalts ur folkmassan som avskräckande exempel.
Fokus på individens upplevelser
Teatr.doc har valt att närma sig fallet lite från sidan om. Dramaturgen Polina Borodina har under åtta månader intervjuat tjugo familjemedlemmar till de anklagade. Av det här materialet har hon sedan sammanställt dokumentärpjäsen Bolotnaya Square Case där maktlösheten och frustrationen lyser igenom varje berättelse.
Verkligheten överträffar ofta fiktionen, och vad gäller den här berättelsen om individens fruktlösa kamp mot ett överväldigande rättsmaskineri går tankarna ofta till Kafkas Processen. Alla ingredienser finns här. Pappersexerciserna, vars enda målsättning verkar vara att spela tid och skapa frustration, de ändlösa korridorerna, byråkratins makt över det sunda förnuftet och den totala bristen på rättvisa återkommer ständigt i de anhörigas berättelser.
Pjäsens styrka ligger i att man inte ger sig in i långa beskrivningar av fallets fakta, utan i stället koncentrerar sig på individernas helt konkreta upplevelser. Det handlar om svårigheten i att smuggla in en tröja till sonen som fryser i det iskalla häktet, eller om absurditeten i att gifta sig i fängelset bara för att få besöksrätt. Jelena Greminas regi betonar det alldagliga, utan att för den skull tappa i intensitet.
Genom hela pjäsen håller någon av karaktärerna på med att ta ut karameller ur sina omslagspapper och sätta dem i en stor plastpåse. Till fängelset får man bara hämta godis utan omslag, och en av de anklagade har beställt tjugo kilo karameller. Det är hårdvaluta på fängelsegården eftersom karamellerna kan användas för att göra mäsk som behövs för hembränd sprit. Den här typen av svart humor präglar många av episoderna i föreställningen, men samtidigt är det klart att humorn närmast är en överlevnadsstrategi.
Teatr.doc har själv stött på stora problem på grund av sin vilja att tala om det som staten helst vill förtiga. I vintras dök polisens specialstyrkor upp på en föreställning och stängde teatern, som snabbt fick försöka hitta nya lokaler. Också premiären av Bolotnaya Square Case fångade ordningsmaktens intresse, och specialstyrkorna var än en gång på plats. Om inte annat så visar det här hur viktig teatern blivit, både symboliskt och konkret, för dem som under allt mer trängda former kämpar för yttrandefriheten i vårt grannland.