Musikrecension: Från stiliserad fado till messiaensk extas
De tre vinnande bidragen i pianokategorin i Jean Sibelius-kompositionstävlingen presenterades i Mänttä i fredags.
Konserter i Serlachiusmuseet Gösta och Mäntän Klubi. Juhani Lagerspetz, Paavali Jumppanen, Jukka Nykänen, piano, Helena Juntunen, sopran. Lin, Lauricella, Brasa, m.fl.
Jean Sibelius-kompositionstävlingens skörd slog alla med häpnad. Inte mindre än 639 bidrag strömmade in till den av Kaija Saariaho ledda juryn och av de tre klasserna, kör, piano och violin, var pianoalstren de första att redovisas i offentligheten.
Och vad kunde väl vara ett bättre forum än Mänttä musikfestspel, Finlands enda pianofestival med akustiskt finfina salen i nya Göstamuseet till sitt förfogande. Exekutörlotten hade fallit på erfarna nutida musik-tolkarna Juhani Lagerspetz och Paavali Jumppanen och så värst mycket bättre kunde uppgifterna knappast ha skötts.
Lagerspetz var först ut med tredjepristagaren, 25-åriga taiwanesiskan Chia-Ying Lins tio minuter långa The Gaze, som på ett spännande sätt pendlade mellan en modernistisk och mer traditionell estetik, liksom mellan diskant- och basregistret. Stundtals kunde man skönja en snudd på messiaensk extas i texturen, men ofta kändes det som om Lin hade hittat något eget i sättet att hantera instrumentet.
Italienske andrapristagaren Massimo Lauricellas (f. 1961) Nello stupore incantato della follia hade åter fallit på Jumppanens lott och visst passade den superdramatiska framtoningen Jumppanen som hand i handske. Det tresatsiga, knappa kvarttimmen långa stycket utforskade rätt extrema spelstilar och emotionella tillstånd och även om vissa effekter föreföll som något av ett självändamål fanns det en rättframhet i uttrycket som var klart tilltalande.
Intelligent och underhållande
Det är de facto rätt sällan man hör spännande nyskriven pianomusik som faktiskt har något eget att komma med och även om de nyssnämnda alstren hade en hel del som talade för sig framstod ändå förstapristagaren, 34-årige spanjoren Ignacio Brasas drygt sju minuter långa Fado-Gestalt med sina knyckiga rytmer och högst subjektivt stiliserade fadoinfluenser som den mest orginella, och minst typiskt modernt klingande, av medaljörerna.
Om Lagerspetz och Jumppanen är suveräna på såväl traditionell som modernare repertoar kan man säga att Jukka Nykänen är suverän på det mesta mellan himmel och jord. Nykänens och Helena Juntunens kvällsshow i Mäntän Klubi var inte bara musicerande av högsta klass utan även intelligent och rasande rolig scenunderhållning, som sträckte sig från Vivaldiarior och Schubertlieder till musikalmelodier och jazzimprovisation; allt med samma utsökt goda smak och dito humör. Kan någon övertala dem att förverkliga konceptet i TV?
Mänttä musikfestspel lyfter i första hand fram unga inhemska pianobegåvningar, men har även för vana att presentera ett internationellt toppnamn per festival. I år är de hela två: Angela Hewitt spelade i torsdags Bachs Goldbergvariationer på ett sätt som knappast lämnade någon oberörd och i dag avslutas festivalen med Tjajkovskijvinnaren anno 1986, Barry Douglas, som gör ett program bestående av pianogiganterna Schubert och Brahms.