Ett porträtt av en försvinnande stad
Anders Steinvall har skrivit en viktig bok. Den stad han en gång förälskade sig i håller på att försvinna. Frontlinjer beskriver Londons sönderfall.
Carlssons bokförlag 2015
”London kan aldrig tas för givet. Staden är för stor, för komplex, för motsägelsefull och för nyckfull för att den någonsin ska kännas helt bekant”. Journalisten Anders Steinvall inleder sin bok med ett citat av sociologen och marxisten Ruth Glass.
London är en stad Steinvall uppenbarligen älskar och fascineras av. Han har jobbat i London i över fyra år, bland annat som frilansare för TT och för Hufvudstadsbladet. Det märks att han känner staden väl och i boken skildrar han den enorma förändring London gått igenom under de senaste trettio åren. En förändring som varit omöjlig att missa för dem som haft det minsta med staden att göra.
Frontlinjer börjar i Hackney, ett fattigt område öster om centrum. Där köper advokatparet Tony och Cherie en bostad för 40 000 pund år 1980. ”Han är på något sätt en symbol för en resa som många gjort när de köpte billiga fastigheter här och sedan bytt upp sig när priserna stigit”, säger författaren Ian Sinclair, som intervjuats av Steinvall, om den före detta brittiska premiärministern Tony Blair.
Paret Blairs färd uppåt på Londons bostadsmarknad och i karriärlivet är också en passande symbol för den brittiska huvudstadens egen resa. Tony och Cherie Blair bytte upp sig samtidigt som London blev en världsstad att räkna med. De tjänade pengar på sina bostäder och de drog nytta av att deras politiska motpol (åtminstone i teorin), Margaret Thatcher, hjälpt till att göra London till en finansstad att räkna med.
Mellan åttio- och nittiotalet sveptes bilden av en grå stad med stela överläppar och dragiga hus bort. London blev huvudstaden där champagnekorkarna flög i luften.
Stadsdelar som sparkonton
Det finns många sätt att studera den här förändringen. Steinvall har valt att titta på hur London förändrats som stad. Han pratar med arkitekter och stadsplanerare. Han tittar på kontroversiella skyskrapor och byggprojekt. Boken blir en fascinerande inblick i vilken roll den fysiska staden, med sina hus, kvarter och områden, spelat i Londons metamorfos.
Mycket av boken är också en berättelse om gentrifiering och vad som händer då bortglömda områden tas över av konstnärer, får en make-over av fastighetsutvecklare och till sist köps upp av investerare från Asien och Mellanöstern.
I Hackney, som är en stadsdel där det ofta går att höra rikssvenska på gatan, har bostadspriserna stigit med 800 procent under de senaste 30 åren. Många har blivit miljonärer bara därför att de äger en bostad i rätt område. De som inte kunnat köpa och de som bor i subventionerade bostäder tvingas bort.
Samma trend går att se i resten av London. Allt fler unga vuxna flyttar bort, de har inte längre råd att bo kvar. Det talas om brain drain. Stadsdelar som Kensington och Chelsea förvandlas till sparkonton för världens rika. Bostäderna besöks några gånger om året, kaféerna och butikerna i området går omkull. Det finns ingen kvar som handlar.
Steinvall skriver: ”Vanliga medelklassfamiljer med bra arbeten och hyfsade löner har inte längre råd att bo kvar i London. Deras barn har inte heller en chans att köpa en bostad i de områden där de växt upp. ’Det är vad som händer när fastigheter i din stad förvandlas till en global reservvaluta’”.
Alternativ guidebok
Det är intressant att Steinvall på många ställen i boken valt att lyfta upp platser och berättelser som också fascinerar mig och som jag känner väl till. Det får mig att undra om många av oss som lockas till London dras till samma områden och attraheras av samma historier. En del kapitel handlar om det gamla East End och om trendgatorna i Shoreditch och Spitalfields, där förändringens vågor brutits flera gånger under de senaste århundradena. Det är i de här områdena nordbor och svenskar ofta väljer att slå sig ner och umgås. Därför fungerar Frontlinjer också som en sorts alternativ guidebok. Londonälskare kan lära sig mycket nytt om områden som lockar allt från journalister till trendnissar, konstnärer, bohemer och turister.
Steinvalls bok sätter fingret på något jag funderar mycket på i min egen Londonvardag. Den kaotiska och kreativa stad som så många av oss fallit för håller på att bli en hård och kall plats. Dagens London klär sig i päls och pärlor, hon bryr sig bara om de rikaste. Och vi som en gång älskade henne sörjer.