När kapitalet lämnar dalen
Tänk om revolution kan likställas med att flytta till farfars hemby, bli mjölkbonde och kultivera en sällsynt ostsort. Silvia Avallone har skrivit en mustig prekariatroman i alpmiljö.
Övers. Johanna Hedenberg.
Natur och Kultur, 2015.
Känslan av att leva i en snabbt accelererande värld där man i rasande fart rusar mot det okända, var överväldigande, skriver Philipp Blom i boken The Vertigo Years, om Europa under åren 1900 till 1914. Blom skildrar en tid präglad av globalisering, teknologisk utveckling och identiteter i omvandling – en tid som på många sätt minner om vår. Innan kalla kriget skulle ge två olika ideologiska alternativ som utgång kändes framtiden fullständigt öppen.
I sin nyöversatta roman Marina Bellezza sätter Silvia Avallone ord på en liknande tidsanda, en känsla av total ovisshet inför framtiden. ”Den nervösa generationen” i 1900-talets början påminner starkt om romanens unga protagonister som försöker hanka sig fram i finanskrisens Italien.
Året är 2012, Berlusconi tycks ha nått sitt Waterloo och en teknokratregering ska lotsa italienarna genom Eurokrisen.
Alpprovinsen Biella, en gång en blomstrande ekonomi tack vare Gancias biltillverkning och en livskraftig textilindustri, håller på att stänga ner. De gamla yllefabrikerna är ruiner, skolorna slår igen, de anrika stadskärnorna är ödelagda. Kvar finns storköp, outletbutiker, någon gudsförgäten bar och ja, en och annan människa. Människor som fortfarande drömmer, älskar, försöker.
Skarp samtidskildrare
Silvia Avallone är nyfiken på samhället och rasande skicklig på att skildra det genom sina personer, deras små världar, den här gången i de fallfärdiga byarna i Valle Cervo som hopar sig längs väg 100. Avallone tar sig an vår tids stora sociala och politiska frågor utan att låta berättelsen ge vika. Med ett underbart flyt och ett mustigt språk skriver hon in sig i 1800-talets stora romantradition. Översättaren Johanna Hedenberg förvaltar stilen med bravur.
”Industrin flyttar till platser där man kan producera billigare, där man kan sälja till högre pris, för allting har ett pris och allt går att sälja. Så fungerar kapitalet, men inte livet.” Trots att kapitalet lämnar landsbygden finns det de som flyttar tillbaka: unga människor som på pappret saknar framtid, slår sig ner i sina anfäders byar där hyran är lägre än i städerna.
En av dem är borgmästarsonen Andrea. Han är projektanställd på biblioteket men bakom lånedisken smider han planer på en egen revolution. Han ska ta över sin farfars övergivna gård, bli mjölkbonde och kultivera osten maccagno, svår att framställa men unik för regionen.
Andrea vill downshifta, iscensätta sin egen neolitiska revolution som dessvärre går stick i stäv med flickvännen Marinas planer.
Marina, vars efternamn Bellezza stavar ut hennes storslagna skönhet, är född 1990 och vet inte hur världen såg ut ”före Berlusconi och sms”. En självsäker vinnarskalle som på många sätt är en funktion i romanen, ett barn av sin tid som förkroppsligar den nyliberala framgångsberättelsen.
Men Avallone vill också förstå sin titelfigur, hon porträtterar henne som ett slags Madame Bovary i minikjol och stayupstrumpor med ett begär som hotar spränga den lilla landsortshålan i bitar.
Motpolen är intellektuella Elsa (kvinnorna är ganska trist skildrade som varandras kontraster). Liksom Andrea har Elsa flyttat hem till dalbyn Piedicavallo, till det gamla släkthuset där hon läser den marxistiske filosofen Gramsci och nyktert iakttar omvärlden.
Att Gramsci är ämnet för Elsas doktorsavhandling är talande. Hans teori om kulturell hegemoni kan tillämpas på romanens historiska prolog, det vill säga Berlusconis tid vid makten. Genom sitt mediemonopol kunde Berlusconi fylla tv-rutorna med underhållning, lättklädda dansöser och frågesporter med löften om snabba cash och därmed legitimera sin plats i toppen.
Snaskig stil
I debutromanen Stål om stålverket i Piombino i Toscana före recessionen skildrade Avallone industrins svanesång, en arbetarklass på väg att splittras. I Marina Bellezza är förödelsen ett faktum.
Stål var en starkare roman, mer koncentrerad och dramaturgiskt styv. Marina Bellezza är oerhört intressant i sin samtidsanalys, men för yvig och lång. De utförliga utläggningarna och upprepningarna riskerar ta udden av den nogsamt slipade ädelsten som författaren i romanens början placerar i läsarens hand.
Charmen hos Avallone är att hon flörtar med en populärlitterär stil, ett snaskigt sätt att skildra yta, men i Marina Bellezza övergår en del scener, särskilt de som skildrar Marinas och Andreas relation, i tarvlig kiosklitteratur.
Marina Bellezza blir måhända en mellanbok, men också den har mängder av intressant stoff att erbjudna. På ett fascinerande sätt skildrar Avallone de olika generationerna. Gamlingarna som dansar tätt ihop på byafesten, ungdomarna som röker hasch, konsumerar multinationella varumärken – coca-cola, Jack Daniels, Dolce & Gabbanas t-tröjor.
Naturen beskrivs sinnligt, ibland så vackert att man nästan får dra efter andan. Skog med björk, lönn, gran och solfläckiga bokträd, stenmårdar och kärlekskranka harar. Bergstopparna Mucrone, Barone, Mologne och Monte Bo vars siluetter fulländar landskapet. Allt det här har ett värde som inte kan mätas i pengar, men som ger de borttappade romanpersonerna så mycket trygghet. Naturen som föds, dör och börjar gro på nytt.