Skivrecension: Ferlin i finlandssvenska toner
Rörande harmonier, en professionell ensemble och Nils Ferlins dikter i centrum. Petter Korkmans album Tigerbrand bjuder på visor som förhoppningsvis också når ut till en yngre publik.
(Egen utgåva)
I Studio HBL den femte maj frågade sig Petter Korkman om visor i Finland har blivit något för de som är över fyrtio år eller om det fortfarande finns en vistradition som överskrider generationsgränserna. Frågan aktualiserades i och med utgivningen av skivan Tigerbrand med fjorton visor skrivna till texter av Nils Ferlin och komponerade till största delen av Korkman själv.
Min första tanke efter att ha lyssnat igenom Korkmans skiva är att jag måste ge den till min mamma. Hon skulle älska den. Däremot är det svårt att tro att de som hör till min egen generation, nittiotalisterna och yngre, skulle lyssna på Tigerbrand hemma en eftermiddag.
Det är synd. Tigerbrand bevisar nämligen att det textmässigt finns något väldigt genuint och musikaliskt värdefullt i visor. När jazzsångerskan Emma Salokoski dynamiskt sjunger Tröstlösa dagar med en melodi som lyfter upp texten kan jag känna det i hela kroppen.
Korkman har tillsammans med projektorkestern Cirkus 42 gjort ett album som bjuder på någonting för olika smaker. Korkmans kompositioner är mera pop-influerade visor, medan Kaj Chydenius och Toivo Kärki står för de ”traditionella” vismelodierna.
Genom att använda ett flertal solister undviker albumet dessutom att bli tråkigt. På skivan hörs rutinerade artister som Salokoski, Jonte Ramsten och Riki Sorsa. Men Korkman sjunger också själv och 18-åriga Elsa Korkman imponerar med sin mjuka, ganska späda röst, i synnerhet i låten Med sitt rödaste bläck.
Nils Ferlins dikter har blivit tonsatta många gånger i Sverige. Korkman tänkte själv att det beror på Ferlins förmåga att tala om sådant som berör alla. Det handlar om kärlek, om död, om saknad och om tröstlösa dagar. Därför blir hans dikter även populära låttexter.
Fastän de yngre generationerna inte lyssnar lika frekvent på traditionella visor betyder det inte att vistraditionen helt går dem förbi. Det finns ett behov av denna typ av låttext och den här sortens känsloförmedlare. Men liksom Korkman gjort en del av sina viskompositioner mera poppiga, blir det kanske vanligare med vispop à la Lars Winnerbäck och Melissa Horn. Förhoppningsvis når Tigerbrand ändå ut till både äldre och yngre lyssnare. Det är skivan värd.