Musikrecension: Mångsidig jazz i kompositionstävling
Esko Linnavalli-kompositionstävlingen arrangerades i år för sjätte gången. I finalen som direktsändes från Rundradions legendariska M1-studio på tisdagen tävlade tio verk skrivna av både äldre och yngre jazzmusiker och komponister.
UMO Jazz Orchestra, dirigent Antti Rissanen. Direktsändning i Radio Yle 1 från studio M1 19.5.
I juryn satt Jukka Linkola, Heikki Sarmanto och Pessi Levanto som valt finalisterna ur ett anonymt signerat urval av 22 kompositioner.
Första pris gick till Sampo Kasurinens (f. 1990) Samson. Som tvåa kom Teemu Halmkronas (f. 1974) An Evening at River och tredje pris fick Sid Hilles (f. 1961) Hashtag.
Samson skall handla om vår och energi. Det var fråga om ett rytmiskt komplext stycke med beatrytm som utgångspunkt. Även Hilles Hashtag var beat- eller funkbaserad och inkluderade olika taktslag, lite som biljaktsjazz i bland annat sjutakt. Stämningarna var mörka och spänningsfyllda. Halmkronas kväll vid ån hade mjukare bossastämning och varma koloreringar, det var inte fråga om Ijo älv utan betydligt sydligare breddgrader.
Tävlingens mest originella och nyskapande bidrag var Aleksis Liukkos Mind the Gap. Öppningarna eller trösklarna var häftigt långa skickligt inplacerade generalpauser. Stycket var swingbaserat men inte traditionellt. En solopianodel av Artturi Rönkä ingick även.
Vesa Pistos Santtu är inspirerat av en gammal sjöman från Pistos hemby. En munter och positiv personbild målades upp genom ett i tretakt fint svängande tema. Särskilt med Ville Huolmans bassolo fördes tankarna mot Mingushåll.
Janne Vihavainens Cat Heaven är inspirerat av den rödvita katten Napsu som blev nästan aderton år gammal. Vihavainen skrev huvudtemat under en tågresa efter ett sista besök hos katten. Stycket hade en lätt tassande beatrytm och kompositören hade väl lyckats fånga kattlika stämningar till pappers, inklusive bra harmoniserade bopfraser.
Matias Långbackas The Bliss of Ignorance (Tiedoton) förde i melodierna tankarna till Wayne Shorter men även Gil Evans-ornament glimtade till i arrangemanget.
En överraskande stor del av materialet hade mer eller mindre raka beatrytmer som grund. Valstakter var inte heller någon sällsynthet denna gång.
Juryns val speglar även domarna, särskilt Linkola och Sarmanto, vilka i sin egen musik gärna gått mot komplicerade och fyrkantiga former – mera seriöst highbrow än strong sväng. Men en svår uppgift var detta för jazzdomarna säkert.
Tävlingen som ordnas vartannat år av Suomen Big Band -yhdistys, UMO och Yle kan avlyssnas från Arenan.